Tiden på BB

Vi kom till BB runt halv tio tiden på onsdags kvällen.
Genom de stora fönstret kunde man se solen som gått ner denna härliga kväll.
Vi hade inte sovit något på 14 timmar, varken jag själv eller Fredrik. Men ändå kunde jag inte känna så mycket trötthet- bara glädje.
Om och om igen upprepade vi vilken tur vi har som sluppit alla sorters komplikationer inte bara en gång utan två.

Efter att ha skickat hem min sambo för at ta igen lite av hans nattsömn, satt jag där och bara beundrade min lilla kille. Jag andades in varje sekund och kunde inte förstå att han bara några timmar tidigare hade legat i min mage och nu var han där i min famn. Under förlossningen och dess värsta värkar lovade jag mig själv att jag aldrig mer skulle göra om det här och jag ifrågasatte mig själv i mitt val att vilja ha fler barn, men med honom där i min famn och den rosa himlen utanför fönstret kunde jag nästan säga högt för mig själv att det här vill jag göra igen!

Barnmorskorna servade oss som om vi vore kungligheter. Jag ville att tiden skulle stanna och undrade om jag någonsin tidigare mått så bra. Hade en bomb landat utanför sjukhusets väggar hade jag inte märkt det, för jag var i min egen värld.
Under natten sov lillgossen så gott och ammade någon enstaka gång för att sedan somna om på nytt.
Jag var fortfarande i min tidigt på morgonkvisten lyckades jag somna några timmar för att sedan vakna på nytt och inse att det faktiskt var min födelsedag.

På torsdag förmiddag kommer Fredrik som varit och hämtat Alex.
Trött som han var, var det lite fundersamt när han fick syn på mamma liggandes i sängen med en bebis i famnen.
Jag förklarade att detta är hans lillebror och ska följa med oss hem. Vi gick alla ner till kiosken för att sedan sätta oss tillsammans för att ta en liten fika, vilket Alex uppskattade.
Vi gick tillbaka upp till BB där det serverades lunch och Alex var snabbt fram och knyckte min smörgås.

Klockan närmade sig 13 och jag hade bestämt mig för att åka hem.
Jag kände mig så pigg och välmående och kände samtidigt att jag kopplar av bättre hemma då BB var överfullt utav nykläckta små bebisar och deras föräldrar.
Jag pratade med Barnmorskan om ifall det var ok att åka hem och det var det eftersom jag såpass pigg ut.

Nu är vi hemma och vi alla mår bra. Lillgossen är så snäll så snäll ♥




Kvällen då du föddes, min förlossningsberättelse

Länge har jag funderat över hur dem kändes, de riktiga värkarna. Jag har länge försökt att tänka tillbaka på den dagen då min första son föddes och försöka minnas, men utan resultat. Många dagar när jag hade molande värk i magen så funderade jag över om det var så det kändes, men jag kunde inte övertygas. Men det skulle inte dröja särskilt länge innan jag skulle bli påmind.

I tisdags den 6/7 hade jag en tid för kontroll eftersom jag då gått över tiden med 10dagar.
Kontrollen visade att jag då var öppen 4cm och ultraljud gjordes för att kolla så att bebisen mådde bra.
Jodå han trivdes i mammas mage och hade det bra, dock fanns det för lite fostervatten och läkarna bestämde sig för att sätta igång förlossningen. Vi fick välja om vi ville komma tillbaka samma dag eller om vi ville komma på onsdagen på en bestämd tid.
Vi bestämde oss för att ta en tid på onsdagen då vi ville smälta det hela och även ordna barnvakt till Alex.

Onsdagmorgon den 7/7 vaknade jag vid 06.30 då nervositeten var på max.
Under natten klarade jag att sova någorlunda med en och annan tanke mellan varven. Detta med igångsättning snurrade i huvudet hela dagen. Vi åt frukost, packade ner de sista grejjerna och gav oss iväg mot Ystad BB.
Kl 08.00 inkommer vi på BB, vi blev mottagna och fick gå in på ett rum där jag blev kopplad till CTG.
Bebisen i magen sov och jag fick dricka kallt vatten för att få han till att vakna.

Barnmorskan kom in efter 30min och undersökte mig eftersom hon då även skulle ta hål på hinnorna.
Men då kommer beskedet att jag inte är öppen mer än 2cm och att hinnorna är bakåtriktade, vilket även resulterar i att de inte kan ta hål på hinnorna. Kort därefter kommer en läkare in för att göra ultraljud där de även mätte mängden fostervatten.
Jag känner nervositeten och jag tänker - ska jag behöva gå hem utan igångsättning??
Enligt läkaren är det massor utav fostervatten och han bedömer att det är bättre jag går hem och väntar på att det ska komma igång självmant.

Jag tittar på Fredrik och lite irriterad börjar han prata med läkaren.
Hur kan de komma sig att de säger olika och att det nu är mer fostervatten än dagen innan?
Vem ska man lita på, säger Fredrik. Efter många om och men bestämmer de sig för att jag ska sättasigångändåoch så blir det.






Klockan 10.45 får jag en gel som mjukar upp livmodertappen och som även sätter igång sammandragningarna.
Jag blir kopplad till CTG igen och får då ligga där 1timme eftersom gelen ska börja verka.
Under tiden ligger jag och läser tidningar och försöker då även att vila mig lite, jag visste jag behövde det.
Jag var blek och det syntes att tröttheten började komma mer och mer.

Klockan närmar sig 11.45 och det är dags för lunch, medans jag går in i matsalen passar Fredrik på att gå ner i kiosken för att köpa sig något att äta. Vi sitter sedan i matsalen tillsammans och äter samtidigt som vi pratar om det som komma skall. Vi är båda spända, förväntansfulla men även lyckliga över att snart få träffa vår lille lillebror. Vi börjar prata namn och lista upp dessa, men inga faller oss i smaken. Vi skrattar och skämtar och bestämmer oss för att gå in på rummet en stund.
Klockan närmar sig 13.30 och vi har då vilat oss lite, värkarna har nu kommit igång så smått.
Jag försöker andas lugnt, men känner att det blir jobbigare och jobbigare.

Det blir barnmorskebyte och jag känner mig riktigt glad över detta. Personkemin med den första barnmorskan sämde inte alls och jag var lite ledsen över att behöva ha den första under hela förlossningen och inte våga säga ifrån. Men så blev inte fallet. In kommer nya barnmorskan och presenterar sig och jag säger rakt ut- Tack och lov att jag fick en annan barnmorska, jag trivdes inte med den andra och skrattade lite. Tiden rullar på och klockan är numera 14.30.

I förlossningsrummet har värkarna samma intensitet och jag börjar tycka dem är jobbiga eftersom jag inte får många andetag mellan dem. Barnmorskan gratulerar mig då vi konstaterar att jag redan är öppen sex centimeter och en och en halv timme senare känner hon lillebrors huvud. Jag är då öppen 9cm.
Under tiden jag ligger där funderar jag över om man är knäpp i hela huvudet som genomgår den här smärtan, inte bara en gång, utan flera. Jag blir irriterad och känner frustration över att jag knappt får ett andetag mellan varje värk. De är så intensiva och kraftiga att jag skakar i hela kroppen. Min barnmorska lugnar mig med att det inte är långt kvar nu och jag svarar med att det var en lättnad att höra. 

Jag ligger utslagen i sängen och somnar mellan värkarna, helt i en annan värld hör jag någonstans långt borta om att de pratar med Fredrik.
Vattnet gick även denna gång genom att de fick ta hål på hinnorna och klockan är då 18.22.
De första krystvärkarna var en lättnad, äntligen kunde jag få hjälpa till.
Jag krystar på och klockan är nu 18.48, tio minuter senare får jag min son till mig.
Han har mörkt, smålockigt hår och är alldeles brun i färgen.
Han skriker och jag tittar på Fredrik som möter min blick.
Äntligen är han här, Välkommen till världen Lillebror ♥


 










 


Imorgon Gäller Det

Lägenheten är städad och här luktar juvligt.
Vi har hunnit med att lämna Alex hos faster där de sedan begav sig vidare mot kompisar där de skulle öernatta.

Imorgon Gäller Det!!
Vi har nämligen idag varit på bedömning på BB eftersom jag idag gått över 10dagar.
Det gjordes ctg-kurvor, urinprov och mätes blodtryck. Inte nog med det mättes även fostervattnet hos Bebisen.
Det visade sig att det fanns för lite fostervatten och imorgon är det igångsättning som gäller.

Tänk att vi imorgon kl 8 ska infinna oss på förlossningen. Att vi imorgon kommer vara 2-barnsföräldrar och att vår älskade lille Alex ska bli storebror♥
Jag har fortfarande inte kunnat smälta detta. Jag kan inte tänka på något annat, det bara maler ord i huvudet som t.ex smärta, lustgas, lillebror, kommer jag kunna älska 2 barn?, får inte glömma bort Alex med mera med mera.
Jag är nog inte ensam om att tänka såhär, jag har hört fler.
Men tänk att man går igenom denna smärta fler än 1 gång och helt plötsligt har något såå underbart och vackert på bröstet. En förlossning är så fruktansvärt fantastiskt!!

Jag hoppas nu att jag ska kunna sova inatt för att vara någorlunda utvilad imorgon.
Här har vi precis avnjutit varsinn pizza och ska snart krypa ner i sängen för att ladda batterierna.

Vi hörs imorgon!!


Ska du stanna 7dagar till ??

Väntan och Längtan är stor!!
Jag kan inte fokusera på något annat än att värkarna ska starta och att få ligga och skrika utav smärta.
Jag vill föda barn nu, träffa lillebror, bli på bätre humör och kunna röra mig ordentligt för att kunna leka med Alex som vi tidogare gjort tillsammans.

Jag kan inte vara ute och gå, jag kan inte sitta på golvet och bygga klossar eller springa och leka tittut som vi gjort tidigare. Jag har blivit deprimerad, jag orkar inte mer!!
Idag har jag alltså gått in i v41+1 alltså graviditetsvecka 42 och det verkar inte som att någon bebis vill titta ut.
Besöket hos Barnmorskan i fredags gick bra. Hon undersökte mig och jag var då öppen 3cm och efter hinnsvepning 4cm. Detta gjordes för att få igång ett värkarbete inom 48timmar, men nu går vi på övertid även där.

Jag hoppas då innerligt att det snart kommer igång, oron att bebisen är för stor och inte kan tränga ner i kanalen ordentligt finns. Enligt ultraljudet skulle bebis väga ca 4200g i v40. Så jag kan undra vad lillebror lär väga nu??
Denna väntan är seg och värmen tar mer eller mindre kol på mig!!


När vill du titta ut?



Nu går vi på övertid som sagt. Idag är det två dagar sedan du var beräknad att säga Hej till oss.
Jag som under hela graviditeten varit säker på att du skulle komma ut tidigare. Men ack så fel jag hade.
Lilla lillebror i magen, du verkar trivas bra. När ska du komma ut till oss? Vi väntar på dig och ser verkligen fram emot din födelse. Varje dag som går är ett enda frågetecken...

Det börjar nu bli tungt, mamma är trött och du tar på mina kraffter. Vi hoppas hela familjen att du vill säga Hej till oss inom kort ♥

Namnlistan

Ja, jag kan inte hålla mig!!
Eftersom vi nu är i behov utav förslag på lite ovanliga namn måste jag nu även avslöjja könet på bebis i magen.
Vi väntar som sagt en liten lillebror en UL och bildbevis.

Nu önskar jag lite förslag på ovanliga pojknamn, så kom med förslag!!!



Livet förändras när som helst för alltid

Tänk, idag har jag exakt 12 dagar kvar till Bf.
Va 12 dagar, vart har tiden tagit vägen? Tiden har gått så otroligt fort jämfört med när jag väntade Alex.


Om bebisen i magen skulle komma i samma tid som min första son, skulle den komma om 1.5 vecka.
En och en halv ynka vecka, 8 pyttedagar. 
När man passerat 42 graviditetsveckor brukar man överväga en igångsättning av förlossningen och dit är det bara tre veckor kvar. Det betyder alltså att om tre veckor, har garanterat mitt liv förändrats -För alltid.

Kommer jag om tre veckor sitta här, där jag sitter nu, i hörnet av soffan med alla kuddar bakom ryggen med en liten bebis i famnen? Kommer min andra son sitta bredvid mig och fascineras av sitt syskon och klappa den fint på huvudet? Så overkligt att tänka sig det idag, men om tre veckor kan det vara det mest naturliga, som om det aldrig funnits något annat.

Men jag tänker också på  de där 25% som får genomgå kejsarsnitt, kommer jag vara en utav dem som om tre veckor sitter med ett sår på magen? Eller alla de föräldrar som tvingats bo på sjukhus efter att deras barn föds, för att antingen barnet eller mamman råkat ut för komplikationer efter förlossningen. Kommer jag om tre veckor bo på sjukhus? 
Om tre veckor vet jag att mitt liv har förändrats för alltid, men jag vet bara inte hur..


Packning utav BB-väskan

Det är på tiden att jag sätter fart och packar BB väskan så den är redo fall den lill* bebisen skulle vilja komma ut. Men frågan är då bara vad man skall packa med sig.

Jag försöker tänka tillbaka till dagen då Alex föddes och tiden på BB, vad jag saknade och vad jag hade god nytta av. Jag minns att jag saknade myskläder att ha på mig, någon bok att läsa. Jag köpte underkläder, schampoo, balsam och duschkräm speciellt för BB-tiden och det var underbart att ta fram dem när man kom till BB. Det var mysigt att ha något nytt att se fram emot att använda, så det skall packas även denna gång. Precis som en egen pyjamas och mina underbara Sheepherd tofflor. Självklart även bebisens första saker, kläder och nalle som vi köpt.

Vad är det viktigaste att packa med till BB tycker du?
Har du något bra tips?



Packning utav BB-väskan

Det är på tiden att jag sätter fart och packar BB väskan så den är redo fall den lill* bebisen skulle vilja komma ut. Men frågan är då bara vad man skall packa med sig.

Jag försöker tänka tillbaka till dagen då Alex föddes och tiden på BB, vad jag saknade och vad jag hade god nytta av. Jag minns att jag saknade myskläder att ha på mig, någon bok att läsa. Jag köpte underkläder, schampoo, balsam och duschkräm speciellt för BB-tiden och det var underbart att ta fram dem när man kom till BB. Det var mysigt att ha något nytt att se fram emot att använda, så det skall packas även denna gång. Precis som en egen pyjamas och mina underbara Sheepherd tofflor. Självklart även bebisens första saker, kläder och nalle som vi köpt.

Vad är det viktigaste att packa med till BB tycker du?
Har du något bra tips?



Min Förlossningsplan

Att skriva ett förlossningsbrev brukar många barnmorskor rekomendera att man gör, både för att underlätta personalens arbete men också för ens egen mentala förberedelse. Att sätta sig ner med sin partner och fundera över förväntningar man har på förlossningen och vad man tycker och tänker kan vara fruktansvärt nyttigt.

Min barnmorska berättade om att hon under sina 3 år på förlossningen hade mött flera tusentals par där mannen kunde fråga personalen om medicinsk smärtlindring för sin kvinna, medans hon själv vill utöva andningsövningar eller liknande. Paren har helt enkelt helt olika förväntningar och tankar som de glömt dela med varandra.

När man skriver ett förlossningsbrev så fick jag veta en enkel riktlinje; Gör det kortfattat, gärna i punkter och inte mer än ett A4 långt, då är chansen större att barnmorskan minns den och hinner läsa den om det är bråttom när man kommer in.

Så nu ska den läggas bland mina journaler och sedan packas ner i BB-väskan.




Gravid v.38 (37+2)

Då har jag gått in i v38 utav graviditeten. Jisses nu blev jag lite nervös, det är ju snart dags för förlossning.

I vecka 38 är medelkroppslängden 50 cm från hjässa till häl och barnets medelvikt är 3200 gr.
Huvudets omkrets är 34,8 cm. Barnet är nu redo för ett liv utanför livmodern, men bebisen själv bestämmer när det är dax att säga hej till den nya stora världen.

Tankar:

Jaha redan v38, jag hänger inte med i svängarna.
När jag slog upp ögonen i morse var min första tanke, det är ju snart dax för förlossning!!
Mina tankar inför förlossningen är lite olika från dag till dag. Jag är mer nervös vissa dagar, medans andra är lugnare. Jag har ju gjort det en gång innan och jag ska klara det lika bra denna gången.
Men kan det vara mycket som spelar in när man vet hur ONT det gör???
Nä nu ska jag tänka positivt, vi kvinnor är byggda för att föda barn. Tänk efter hur fantastisk kvinnokroppen egentligen är. Jag är fantastisk, även du!!

Vi har fortfarande lite småfix kvar att ordna till bebisen. Men det mesta är faktiskt färdigt.
Det känns ändå som en lättnad... Nu ska jag skriva ut vår förlossningsplan och lägga den redo i min mapp med alla journaler mm.

Vi hörs senare. Hoppas jag kan hitta min laddare till kameran så jag kan uppdatera här med en massa bilder =)

Kära Halsbränna

Jag har inte direkt saknat dig. Du höll dig undan hela min första graviditet, men nu är du här.
Jag förstår egentligen inte vad du gör för nytta. Du är störande, ond och elak och jag undrar om du inte kan ta och åka till någon som du har dessa egenskaper gemensamt med istället för att störa både mitt vakna och mitt sovande dygn?

Ska du fortfarande störa mig så ska jag med alla odds försöka göra allt för att du ska bli förintad.
Det enda du inte gillar är glass, jag ska äta det i så stora lass att du inte ens kan ana HAHAHAHA!!!!
Det är lika bra du ger upp Halsbränna och det är omedelbart!!


Va redan....

Va redan!!

Jag har idag insett något som tog mig lång tid att få in i huvudet...
det jag vill komma fram till är att det idag är exakt 1 månad kvar till Bf.

Tänk er 1månad och det är inom 2-6veckor som bebisen nu kan välja när den vill säga Hej till Världen.
Jisses på 30dagar har ag hur mycket som helst att fixa och införskaffa till den nya familjemedlemmen.
Jag känner mig något stressad över att det verkligen snart är dax för förlossning, ett liv som tvåbarnsmamma och allt som hör därtill. Men varför ska jag stressa över det??

Bara tanken på att vi inte

♥ satt ihop spjälsängen
♥ köpt kläder att ha med till BB
♥ köpt babyskydd
♥ skrivit förlossningsplan
♥ riktigt vet vart vi ska lämna Alex

och såå mycket mer gör mig stressad. Ja det är helt enkelt dax att ta tag i saker och ting
och det är NU, nu på en gång haha.




Barnmorskebesök v.34

Idag var det återigen dax för ett besök hos Barnmorskan.

Finns det någon mer än jag som kan känna lite obekvämlighet utav att mötas utav ett helt nytt ansikte helt plötsligt? Det jag pratar om är när det kommer vikarier som hoppat in då den ordinarie personalen är sjuk/ledig.
Idag möttes jag nämligen utav en vikarierande barnmorska som arbetat inom samma yrke i 40år.

Jag hade mycket som jag skulle fråga och ta upp idag, men jag glömde hälften.
Inte det att hon var otrevlig eller att jag kände mig obekväm osv, NEJDÅ.
Hon var kanon och väldigt noggrann, men det när det kommer till ett nytt ansikte helt plötsligt kan jag bli en aning ställd. Ja hoppas ni förstår vad jag menar.

Dagens barnmorskebesök gick i vilket fall bra. Bebisen har tagit ett riktigt skutt i växten och magen har nu ökat
till 36cm i sf mått. Jag kan villigt erkänna att det känns mer än väl haha. Det känns som magen ska spricka vilken sekund som helst och det är riktigt tungt att bära runt på denna stora mage. (trots att den är mindre nu än när jag väntade Alex)
Hjärtslagen var snabba och det är en pigg liten bebis som bor i min mage ♥

Jag har även fått svar på varför jag har så ont i mitt bäcken och det är för att bebisen nu fixerat sig
och lagt sig redo för förlossning. Det är minsann trångt i magen just nu. Barnmorskan berättade även att det var bra bebisen  nu hade fixerat sig eftersom det är många omföderskor som detta inte händer på.
Inget jag visste tidigare, utan jag har lärt mig något nytt haha.

Vi tog även upp detta med mitt låga blodvärde och detta pga att jag ska ta mina järntabletter tillsammans med en c-vitamin brustablett och detta inför natten eftersom det är bättre upptag då.
Jaha där lärde jag mig ännu ngt nytt, då jag hört man ska ta det på morgonen till frukost.
Så nu hoppas jag på att mitt järnvärde kan öka en aning.

Inte nog med detta när jag ändå hade någon som var noggrann och verkligen lyssnade på mig, tog jag nu även upp detta med min plötsliga viktuppgång (+6). Jag har som sagt ökat 6kg sen förra besöket som var i slutet på April. Lite orolig som jag var då detta hände även när jag väntade Alex också (+8kg på 7dagar).
Jag ska nu dit den 25/5 med urin för att kolla så det inte är någon äggvita i urinen. Blodtrycket låg bra och även under denna dag ska jag lämna urinodling för att kolla mina GBS- bakterier.

Äntligen någon som tar tag i saker! Varför ska det vara så svårt att lyssna?
Klart jag är orolig att bebisen ska få samma infektion som Alex fick efter förlossningen och då även vill kolla upp detta för att vara på den säkra sidan. Men ingen utav mina barnmorskor har brytt sig.
Nu känns det väldigt positivt att jag fick en vikarie idag =). Tack snälla för all hjälp och att du lyssnat på mig.

Nu återstår det att se så jag inte ökar ännu mer i vikt och att jag ska öka mitt hjärnvärde.
Imorgon är det dax för en tur till Apoteket för att införskaffa nya järntabletter och c-vitamin brus.


Det här med Barnpassning

När man som småbarnsfamilj bor långt ifrån sina vänner och släktingar, så kan det ibland vara svårt att få ihop allt. Om man exempelvis väntar syskon till sina barn och vill kunna uppleva förlossningen tillsammans så kan det ju vara bra med en barnvakt som man kan ringa när det inte går ihop. Men om mormor, morfar, farmor och de andra bor 30 mil bort vad finns då för alternativ?

Om man inte har någon som kan hjälpa till med storasyskonen när förlossningen av småsyskon står utanför dörren, vad gör man då? När man som mamma och pappa önskar en romantisk middag eller en bio på stan, vad gör man då? När pappan måste till en plats, mamman till en annan och barnet har ett annat behov, vad gör man då?
Jo, det kan jag svara på! Det blir helt enkelt inga middagar, inga biobesök, saker får ställas in och vad det gäller småsyskons födelse så får mamman helt enkelt åka och föda själv för att sedan ringa till pappan och tala om hur det gått och välkomna den lilla familjen på besök. Men vissa uppoffringar är okej och ingenting som jag egentligen lider av. Man anpassar sig och hittar andra tillfällen för varandra, och bio och middagar blir inte livsnödvändiga. Men när jag föreställer mig att gå in genom förlossningsdörrarna ensam så börjar jag undra hur mycket jag vill offra egentligen.

Jag har dock en och annan god vän som har sagt att de kan ställa upp att passa Alex när
förlossningen startat. Men om det nu skulle starta tidigare, hur gör vi då?
Funderingarna över att lämna Alex hos sin mormor och morfar i Småland har funnits, men samtidigt kommer saknaden vara stor efter att få mötas på BB allesammans. Jag får ta och tänka över det en gång till ♥

Kanske det är dags att anställa en barnvakt?

Gravid v.34



Då är vi redan inne i v34 utav graviditeten (rättare sagt v.34+4).
Det är alltså ca 6v kvar +- 2veckor.



Kroppen:

Trots att magen är stor är det bra att försöka hålla i gång musklerna så gott det går. Promenader, simning och yoga för gravida brukar kännas bra. Vissa kan inte vara aktiva på grund av olika besvär – för att inte gå upp för mycket i vikt kan man kompensera bristen på motion med att inte äta mer än vanligt.  Ju tyngre du blir desto vanligare är det att fötter och ben svullnar.

Barnet:

Barnet ökar snabbt i vikt och väger drygt två kilo. Om det skulle födas nu behöver det lite andningshjälp, värme och hjälp med att få i sig mjölk under några veckors tid. Det finns inte längre så mycket utrymme för barnet att vända sig i livmodern, barnet ställer därför slutgiltigt in sig i förlossningsställning. Vanligast är att barnet vänder sig med huvudet neråt.

Jag:

Allt känns så tungt just nu. Jag blir andfådd för minsta lilla och det märks tydligt att
ben,händer,armar och ansikte har svullnat ordentligt.
Jag har samlat på mig 6kg vätska på kort tid och detta ska tas upp hos barnmorskan imorgon
då jag är lite orolig över att ökat så snabbt i vikt. Jag har ju inte ökat mer än 1kg på hela graviditeten innan denna senaste viktökning.
För övrigt lider jag utav foglossning som innebär sömnlösa nätter och mindre rörlighet.
Jag önskar att graviditeten vore över just nu, men samtidigt inte då vi fortfarande har mycket att ordna innan det är dags.
Nu närmar det sig med stormsteg och det börjar kännas spännande. Jag ser fram emot förlossningen och att Alex ska få ett litet syskon. Undra hur han kommer att reagera ♥

Han kommer oavsett bli den bästa storebror hans syskon kan få!!!


Gravid v30

Tiden går och det närmar sig mer och mer slutet på graviditeten!

Bebisen väger ca 1400 g och är 38 cm lång. Hjärnan växer ihop mer och mer för att få plats i kraniet. Det börjar bli trångt, men bebisen kan faktiskt slå en kullerbytta inne i livmodern.
Barnets ögonfärg bestäms ungefär vid den här tiden, men det kommer inte att visa sig förrän sex till nio månader efter födseln. 
Men just nu förbereds ögonen för livet efter födseln. Ögonlocken är ofta öppna när barnet är aktivt och pupillerna i ögonen vidgas och krymper när det rödaktiga ljuset skiftas och filtreras genom livmoderväggen. Barnet stänger ögonlocken när det är passivt och sover.

Måttet på livmodern är ca 28 till 31 cm. Många tycker att det är full fart i magen den här tiden. Det finns även de som säger att så som barnet är i magen blir det även när det är fött. Du kan påverka hur du mår med rätt kost, motion och vila.

Jag:

Det börjar bli riktigt tungt nu. På kort tid har magen vuxit fruktansvärt mycket och snabbt har det gått.
Jag känner mig tröttare än vanligt, men försöker passa på att vila samtidigt som Alex. Nätterna kan vara tuffa då ag har fruktansvärd foglossning till och från. Vissa nätter är jobbigare än andra trots att jag använder mig utav stödkudde. Trots det jobbiga lyckas jag hålla humöret uppe och jag underhåller Alex så gott jag kan.
Graviditeten i säg har gått fort, jag hinner inte med i svängarna. Rätt som det är står man där och funderar över vilken vecka jag faktiskt är i och lika chockad var gång blir jag då det närmar sig med stormsteg :)
Ja nu är det mellan 8-12 veckor kvar till förlossning. Spännande ♥









Föräldrastöd i Grupp

Igår var det dags för första träffen!

Jag har valt att gå föräldragrupp ännu en gång, dels för att jag till viss del kan känna mig som en nybörjare även i denna graviditet samtidigt som jag vill lära känna nya människor.

Vi började med att presentera oss och jag var den enda som väntade nr 2.
Det är en liten och alldeles lagom grupp med 4 mammor och sina sambor.
Fredrik kunde tyvärr inte vara med då han var hemma och var sjuk samtidigt som han hade Alex.

Vi pratade lite löst om detta med förlossningsrädslor, hur en drömförlossning såg ut och hur värsta förlossningssenariot kunde se ut. Vi pratade om värkar och öppningsskedet.
Nästa gång ska vi prata om smärtlindring, hur man som blivande pappa/eller förälder kan stötta sin kvinna under en förlossning osv.

Vi fyra mammor var beräknade i Juni allihop, vilket jag kan tyck var roligt.
Tre av oss var även beräknade till den 26/6 vilket också var rätt komiskt.
Tänk om vi alla tre ligger på fölossningen samtidigt haha. Min förhoppning är att man ska kunna lära känna varandra och kanske även senare kunna umgås tillsammans.

Att komma 28 mil hemifrån och lära känna nya människor har till viss del varit svårt för mig.
Ibland kan jag få en känsla av att man inte är så mycket värd när man inte har varit "en i gänget" tidigare.
Hur känner ni det??

Visst har jag lärt känna många underbara vänner, men visst hade det varit roligt att lära känna fler =)

Det är svårt det där....

Ultraljud nr2

I ondags var det dags för Ultraljud nr 2.
Detta var ett extra ultraljud eftersom moderkakan låg för lånt ner på första.
Skönt nog hade moderkakan flyttat sig i takt med att magen vuxit vílket känns som en oerhörd lättnad.

Bebisen är en liten pigg en och var såklart inte still en sekund.
Massa sparkar fick man under tiden, men vem tycker inte det är mer än härlig att känna dessa sparkar.
Jag tar det som ett gott tecken att bebisen i magen har det bra och mår väl.

Vi har ej tagit reda på könet denna gång, då det blev såpass fel sist.
Jag kan villigt erkänna att jag är väldigt nyfiken på vad det är för liten bebis där i magen.
Men tjusningen med att inte veta är att det blir så mycket mer roligare på förlossningen.





Vände på bilden för att underlätta för er..
Här ligger bebisen i profil, man ser här pannan, ögat är stängt, näsan
och högra näsborren, en överläpp och bebisen håller händerna knutna under hakan.


 


Barnmorskebesök v.29

Barnmorskebesöket i Onsdags gick bra.

Vi började det hela med en glucosbelastning och fy hundan vad det smakade illa denna gång.
Jag som vaknade flertalet gånger under natten och var törstig fick minsann hålla mig.
För er som inte vet hur en glucosbelastning går till så ska man komma fastandes till mottagningen och sedan dricka en sockerlösning inom fem minuter. Sen får man sitta still i 2timmar för att sedan ta et blodprov för att kolla om man har någon graviditetsdiabetes.

Jag hade min väninna med mig och hon höll mig sällskap under tiden vi väntade på att det var min tur.
Tack snälla. det var guld värt!!
                                                                             ♥ ♥ ♥

När det sedan gått 2 timmar var det min tur för att börja med blodprovet.
Ingen graviditetsdiabetes visades vilket var skönt.
Dock hade jag lågt blodvärde det hade sjunkit från 118 till 112 vilket är väldigt lågt.
Jag minns när jag fött Alex, mitt blodvärde låg då på 98.

Vi lyssnade på bebisens hjärtljud och det slog med fina slag 145/min.
Magen mättes och den hade ökat med 2cm och vikten hade inte ändrat sig vilket var skönt då vi värkligen till viss del frossat i en massa godsaker nu under Påsken.
Men bebis mår bra och tar näring som den ska ifrån mig...

Lille Alex var hemma hos pappa F som var hemma från jobbet. Förkyld och febrig fick han äran att ha Alex hemma, men det hade gått bra. Alex och pappa F hade lekt tillsammans i lugn och ro.

Nästa barnmorskebesök är den 27/4 längtar


Tidigare inlägg
RSS 2.0