(bitterfittan)

Jag trodde nog att jag mådde bättre än vad jag egentligen gör.
Jag kände mig glad och trodde att jag skulle slippa allt vad depressioner heter. Men jag känner att det sakta men säkert smyger sig på. VARFÖR?? Jag känner mig faktiskt mer eller mindre som en bitterfitta :(

Varför kan inte jag vara en glad mamma som orkar engagera mig i mina barn??
När Wiggo fått mat somnar han i regel alltid och jag har då tiden för Alex, men nä istället sitter jag i soffan och pustar ut och vill ha en lugn stund för mig själv. När jag sätter mig och vill leka med Alex ska han bara slåss om jag inte gör som Alex hade förväntat sig, det är så tråkigt och i samma stund tappar jag tålamodet och sätter mig i soffan hellre. Men vad är det som gör det?
När jag lägger mig på kvällarna så bävar jag för morgondagen, kommer den se ut likadant som gårdagen eller dagen i allmänhet??

Jag känner mig ensam, jag vill hitta på något med mina barn. Wiggo är klart fortfarande för liten fortfarande.
Det känns som att ingenting är roligt, jag har ingen energi att göra något här hemma. Det är så mycket jag vill ha gjort men orkar inte. Mina batterier är verkligen slut. På nätterna är det jag som tar hand om barnen om de vaknar eftersom pappa F ska upp och jobba. Jag försöker passa på att vila mig när Alex vilar, men det är inte alltid Wiggo vill somna.. i dagens fall hade han magknip och somnade lagom till Alex vakna. Ja bara upp och hoppa, men mitt humör är verkligen på noll.

Varför ska detta dåliga humör gå ut över Alex?? Jag gråter och försöker tänka att försöka vara glad.
Men i allt trotsande om dagarna finner jag ingen ork till att ens bry mig och jag kanske "skäller" mer på Alex än vad jag behöver. Visst han lyssnar inte och testar gränser HEELA tiden, det konstiga är att han inte trotsar lika mycket som när pappa f kommer hem från jobbet.

Jag hoppas inte jag är den enda mamman som känner såhär, men jag vill känna mig GLAD, UTVILAD och jag vill ha energi till att klara av vardagen. Åååh... suck

Storebror och lillebror

Att det gått tre veckor sedan Wiggo kom till världen är inte klokt. Det var så nyss men samtidigt så länge sedan. Jag och min sambo pratade här om dagen om att inte någon utav oss kunde riktigt föreställa oss vår tidigare vardag längre, då vi bara hade ett barn. Eller ännu längre bak, då det bara var vi två. 

Wiggo växer för varje dag och börjar mer och mer få sitt eget utseende och en egen personlighet. Även Alex växer in i sin roll som storebror mer och mer för varje dag. Igår när jag bytte Wiggos blöja så stod Alex och hjälpte till. Efter en kort stund konstaterade vi båda två att det nog var bäst att bada Wiggo lite. Jag började tappa upp vatten till Wiggo i hans blå badbalja och började tvätta av honom. Men i samma stund som jag tar fram babyoljan springer Alex iväg och jag hör att han springer in i sovrummet, eftersom jag hade glömt stänga balkongdören blev jag  orolig över att han skulle springa ut där. Jag ropar efter honom att han inte skall vara på balkongen och ber han komma in igen. Snabbt försöker jag avsluta badet för Wiggo men då kommer Alex tillbaka. Jag säger till honom att han inte får vara i sovrummet men ser då varför han sprungit in där så snabbt.
-Den! säger han och räcker fram sitt badlakan som han hämtat från klädkammaren.
-Den och pekar på Wiggo! fortsätter han och jag kan bara lägga mitt huvud på sned och beundra min lille kille som helt plötsligt blivit en väldigt stor kille som springer och hämtar badlakan när lillebror skall bada♥

 


Musikalisk var det ja



Alex är en musikalisk kille!!

Han älskar verkligen allt vad musik, instrument och dans heter. Det är så roligt att se hans glädje när vi spelar musik hemma. Hela han strålar upp och sen shakear han loss. Jag ska filma han en dag och lägga in här på bloggen.
Jag har funderat på en sak, kan detta vara något som går i generna? Med tanke på att pappa F vill lära sig dragspel då hans morfar och hans pappa spelat dragspel. Jag själv tycker om att sjunga likaså Alex när det är någon låt som han tycker om. Men Alex nynnar ju på sitt vis (fniss).
Men såhär hittade jag min prins idag på morgonen, liggandes i soffan med sin keyboard i högsta hugg

Hur ska det gå till?

När jag fick reda på att jag väntade barn för andra gången tog det en liten stund innan jag förstod att jag skulle bli tvåbarnsförälder. Det var inte det att jag inte förstod att jag hade en bebis i magen, nej, det var solklart. Men mitt risktänkande sade till mig att vad som helst kunde hända och jag var ibland rädd för att föreställa mig mina två barn framför mig, ifall det inte skulle bli så.

Men så kom en dag som jag övervann mig själv och jag beslutade mig för att inte låta rädslan ta över mig. Jag började föreställa mig mina barn leka tillsammans i vardagsrummet, bada tillsammans i badkaret, sova tillsammans i min säng. Snart började jag även fundera kring att ha två barn, men bara två armar. Hur gör man egentligen? Hur går det till?!

Hur gör man när den ena springer åt det ena hållet och den andra åt ett annat?
Om man varit vaken en hel natt och äntligen får somna och så vaknar den andre?
Kan man köpa fler armar, eller får man det på köpet när man får fler barn? Va? Inte?! Panik!

Jag minns en samtal jag och min sambo hade för en tid sedan om hur vi skulle lägga upp föräldraledigheten med båda barnen och där vi båda två var överens om att vi nog skulle vara föräldralediga tillsammans med båda barnen under pappa F.s semester, för skulle jag vara nyförlöst, försöka få in ammning och sömn samtidigt som jag skall vara pigg och glad med Alex hela dagarna? Hur skall det gå till? Ibland hinner man ju knappt med i ETT barns tempo. Två barn måste ju vara en omöjlighet.

Nu när jag varit tvåbarnsmamma i 22 dagar så kan jag konstatera att JA, barnen sover och vaknar om varandra ibland. JA, barnen vill ibland olika saker och jag önskar att jag hade förmågan att dela på mig. JA, jag är förbannat trött ibland och JA, det är inte lätt att göra allt samtidigt och ett par armar till hade inte skadat alls.
Men NEJ, det är inte omöjligt att hinna med och den ena får ibland vänta på sin tur, svårare är det faktiskt inte och förmågan att vara på två ställen samtidigt kommer på något märkligt vis på köpet. Man lär sig. Än är jag långt från expert, men ganska duktig har jag minsann blivit!



Att bli mamma igen

Helt oundvikligt är det nog att låta bli att jämnföra första gången jag fick barn och nu andra gången. Ja, allt ifrån sömn, skrik, blöjor och ammning. Jag tycker jag kommer på mig själv hela tiden i meningar som börjar på "När Alex föddes så.." eller "Alex brukade alltid.." .

I mina möten med andra människor ser jämnförelserna dock annorlunda ut. Det inte ovanligt att jag får höra att "jag måste ju kunna det här nu!" och "du är ju van så att ha en liten bebis igen är ju en baggis för dig!" där man då syftar på att jag för snart två år sedan fick en son och när jag nu fick en till så borde ju egentligen ingenting vara särskillt nytt för mig. Ja, visst vore det trevligt om man blev småbarnsexpert samma stund som man fött barn, men jag skulle nog inte vilja kalla mig mer proffesionell än någon annan förälder. 

Mina två söner må ha kommit till mig tätt intill varandra i tiden, men det gör mig varken mindre trött på nätterna eller mer skicklig på blöjbyten.





mina små ♥-an


Bortglömd present...


utav pappa F.s lillasyster fick vi följande:

♥ Leksaker man sätter ihop som ett långt tåg bestående utav
bil, helikopter,båt och tåg.
♥ en bitleksak
♥ och ett set med Barbapappa i byxor och body

 


Back to Reality

Måndag och tillbaka till verkligheten!!

Fyra veckor gick snabbt och idag var det dags för pappa F att återgå till jobbet. Således var det första dagen för mig att vara ensam som 2-barnsmamma. Tro det eller ej, men det har gått över förväntan.
Jag var något tankspridd innan läggdags igår och funderade mycke över hur denna dagen skulle gå.
Men Alex har faktiskt varit på strålande humör och lille Wiggo har sovit mest hela tiden.

Mina små troll var trötta idag på morgonen och sov till 9.30-10.00. Alex var uppe innan lillebror ♥
Lite blöjbyten och frukost, sen var det dags för en liten promenad för att träffa vännen Jane.
Där bjöds det på kaffe och frallor, riktigt mysigt. Vädret var på sin bästa sida just då och det var riktigt härligt att sitta ute samtidigt som Janes mamma roade Alex med att sparka boll tillsammans. Skönt att det finns någon som roar honom :), han blir så glad, så glad.






En fika vid havet

Jag blev så sugen på att ta en liten fika vid havet med min fina familj.
Pappa F var snabbt på och vi packade väskan med lite fika. Väl framme vid havet i Ystad var vädret underbart, inte alls sådär kyligt som jag trodde det skulle vara. En timmes tid gick snabbt och väl hemma somnade vår stora prins gott i sin säng.












En mysig Picknick











Igår hade vi en mysig picknick inbokad tillsammans med Emma och hennes son Linus.
En mysig liten fika intogs i gräset på varsin filt medan barnen lekte tillsammans.
Vi mammor pratade och turades om att gosa med Wiggo.
Trots en mulen himmel hade vi tur med vädret och 3timmar ute gick i ett svep. Väl hemma vilade båda barnen gott i sina sängar.


När tiden blir knapp

Igår var det en fullspäckad förmiddag!!

Vi vakna, Alex var på ett fruktansvärt dåligt humör och jag kände mig faktiskt många gånger ledsen över att inget passade. Han springer och slår sig stup i ett och kopplar det med att det är vi som gör att han slår sig.
När vi tar upp han i famnen/knät för att trösta bara slåss han. Han springer efter pappa F och skriker non stopp förutom när han får komma upp. Men det är inte alltid det passar det heller. Lille Alex....

Som sagt vaknade vi lagom till 9.30 och vi hade som sagt 1 timme på oss innan vi skulle vara på Kommunen.
Byta blöjjor, klä på de små. Hoppa in i duschen, klä på sig själv och sedan packa in barnen i vagnen.
Kl 10.30 skulle vi vara på Kommunen för att skriva faderskapsbekräftelse. Sagt och gjort, nu är pappa F även pappa på pappret. Vidare gick vi in i affären för att handla hem lite frukost och sen vidare hem igen.
Äta frukost på 30min och sedan packa oss in i bilen då tiden blev knapp. Vidare hade vi ett besök på BVC för vägning utav lille Wiggo.
Han väger numera 4488g och har ökat i vikt, men inte tillräckligt för att följa sin kurva.
Dessa kurvor hit och dit, är det inte bättre att de helt enkelt går upp som de ska?


Syskon Kärlek

Tack vare att pappa F har semester även denna vecka har jag fått mycket gjort här hemma.
Medans Alex vilar och pappa F sover på soffan tillsammans med Wiggo har jag passat på att städa och bakat sockerkaka för den kommande picknicken vi ska i eftermiddag.
Således luktar det ljuvligt här hemma med en härlig blandning utav golvrengöring och nybakat.

När jag damsög tidigare slog mig tanken att ikväll 18.58 är det alltså 2veckor sedan vår lille Wiggo kom till Världen. Det är som om tiden mer eller mindre bara rusat iväg och att mitt liv alltid sett ut som det gör just nu.
Det känns som en självklarhet att lille Wiggo nu finns i familjen, man räknar med honom i allt vi gör och han är en naturlig del i vår vardag och i all planering för saker och ting.
Kanske det även är därför jag tycker att livet som tvåbarnsmamma inte är så främmande längre och att man finner sig tillrätta så snabbt som man verkligen gör.

Äntligen kan även jag som mamma få möjlighet att må bra även både psykiskt och fysiskt eftersom slutet på graviditeten var fruktansvärt jobbig. Nu har jag fått mer energi till att vara en egagerad mamma även i Alex och medans lillebror ligger i famnen kan jag faktiskt sitta på golvet tillsammans med Alex och bygga klossar.
Men det är såå skönt att ha pappa F hemma, jag mår såå mycket bättre när hela familjen är samlad ♥, han är ett otroligt stöd i vardagen just nu. Han hjälper till med allt vad hushållssysslor heter. Guld värt!!


Måndag


Måndag och ny vecka vilket även innebär pappa F:s sista semestervecka.
Tänk att semestern gått så fort och att det snart är dags att gå tillbaka till verkligheten.
Eftersom det nu är sista semesterveckan ska vi försöka att njuta utav varje sekund tillsammans och att hälsa på vänner och släkt så gott det går. Vi ska även försöka göra ngn dagstur men vart vet vi inte än.
Alex som likt sin lillebror verkligen älskar att åka bil. De vaknar när den står stilla :)

Idag har vi kört hem farbror Harley och sen en tur till farfar. Där blev det dock en snabbvisit eftersom farfar och hans syster skulle iväg kort därefter.
Väl hemma har vi tagit det lugnt, två trötta föräldrar och två trötta små barn har resulterat i en massa mys.
Alex är nattad och Wiggo ligger på pappa F:s bröst och sussar gott tillsammans i soffan♥
Här sitter jag och uppdaterar bloggen samtidigt som jag kopplar av framför tv.n. Det är snart dags för att plocka iordning lite för att sedan hoppa i duschen och komma i säng lite tidigare än de senaste kvällarna.


Äta,sova,Äta,sova

Vår lille gosse är så snäll så snäll..

Inte kunde vi tro att vi skulle få en såå snäll liten gosse även denna gång. De flesta har sagt till oss, inte kan man få så snälla barn två gånger. Som min mamma brukar skojja - Du vet inte hur det är att ha barn.
Men nog vet jag hur det är att ha barn, men jag är glad över att ha kunnat slippa allt vad kolik och andra symptomer heter. Att inte kunna trösta sitt barn tror jag hade tagit knäcken på mig och det gör det nog på vilken människa som helst. Men även vår Alex har haft sina perioder.

Nåväl, vi har som sagt fått en väldigt snäll liten son. Han sover mest hela tiden med lite påfyllnad med mat ca var 3e timme. Detta varvas med ersättning och amning när han själv vill ha eftersom min mjölk inte ger samma mättnadskänsla.
Det känns som att vi fått in bra rutiner hittils med tanke på att han bara är 12dagar gammal, men vi kämpar med att försöka hålla samma rutiner för var dag som går och det funkar bra.
Lille Wiggo har följande rutiner:

♥ 08.30-09.00 Wiggo vaknar och får ersättning. Vi byter blöjja och tar på kläder, han somnar en liten stund
12.00-12.30 Wiggo vaknar och får ersättning, är vaken en stund men somnar kort därefter
15.30-16.00 Wiggo får ersättning och somnar en stund
18.30-19.00 Wiggo äter ersättning änu en gång
21.30-22.00 Wiggo får pyjamas, ersättning för natten och somnar sedan gott i mammas famn.
                        Sen lyfts han   över till sin säng
01.30-02.00 Wiggo blir hungrig, får ersättning och somnar på mammas bröst.
                        Vill ofta amma också, somnar och lyfts över i sin säng
04.30-05.00 Vaknar och får ersättning, somnar på mammas bröst och får oftast ligga gämte 
                       antingen mamma eller pappa.

Som ni märker är det mest mat och sömn som gäller. Men vi låter han som sagt äta och sova som han vill.
Vi väcker inte han om det råkat gå mer än 4timmar, han vaknar när han är hungrig. Men vår gosse har följt dessa rutiner som pricken över i:et de flesta dagar med kanske 1enda litet undantag någon gång.
Han är så duktig vår älskade lille nykomling.




Bästa vän

Igår hade vi besök utav en av mina bästa vänner, nämligen Petra. Tillsammans var hon här med sin sambo och deras son Jesper. Vi trffades senast samma dag vi kommit hem ifrån BB.
Jag hade verkligen sett fram emot ett besök på BB eftersom Petra är en utav mina bästa vänner här nere i Skåne och även var en utav de första som träffade Alex när han var nyfödd.
Men eftersom det är besöksförbud på BB förutom pappan till barnet och dens syskon fick de bli hemma istället.

Alex och lille nykomlingen fick såå fina presenter och jag blir glad utav att Alex nte blir bortglömd.
I paketen var det så fina kläder och likadana outfits både till Alex och lillebror. Foton kommer när den minsta i familjen vuxit i sin storlek ♥
Barnen lekte tillsammans förutom lilleman som sov gott i soffan, medans vi vuxna pratade och hade trevligt.
Det beställdes mat och mätta i magarna var det dags för ännu mer prat oss emellan.

Mina små troll till barn somnade sedan gott i sängarna och jag kan inte annat stå vid sängarna och beundra dessa små underverk. Jag hade många gånger velat frysa tiden, allt känns bara sååå underbart just nu.
Ingen kan bli mer lycklig än vad jag är just nu.♥


Shorts och T-shirt till nykomlingen


2st likadana- en till Alex och en till lillebror


Hängsleshorts till lillebror


Sommar hos Farfar

Visst är det härligt att få barn på sommaren?! Speciellt med tanke på allt kämpande med påklädnad utav tjocka kläder och overaller hit och dit vintertid. Allt tog så mycket längre tid när vi bara skulle ut på en liten promenad.
Inte nog med det så fanns det heller inte så mycket saker att göra då jag helst undvek allt vad affärer och andra instängda miljöer heter då en liten bebis inte tål bakterier på samma vis som vi vuxna gör.
Inte nog med det så var jag även rädd för allt vad RS-virus hette och andra slags sjukdomar. Detta kan jag erkänna att jag är rädd för nu med, men RS-virus härjar väl mer på vintern?

Men nu så är det som sagt sommar vilket i sin tur betyder att det finns så mycket saker att göra utanför hemmet, man behöver inte köra längre sträckor bara för att kunna aktivera sina större barn utan vad är inte mer mysigt än att gå på den första barnvagnspromenaden eller varför inte sätta sig i parken för att låta de leka av sig med diverse gungor, sandlådor, rutschkanor.

Inte nog med detta så tog vi oss en tur till barnens farfar i dagarna där vi njöt utomhus i sommarvärmen.
Stackars lille "lillebror" blev så rödprickig likt en prickig korv utav alla värmeutslag. Han fick tillbringa den mesta tiden inomhus eller ute i skuggan. Det är minsann inte lätt att vara liten i denna värmen.
Alex satte sig i gräset och avnjöt en smörgås i sällskap med faster och farbrors vovve som Alex mer än gärna leker med.





Första Badet

Ikväll var det premiär för första doppet för lillebror!

Vad är det som gör att det är så där extra spännande första gången? Det känns på något vis lite magiskt och jag tror jag inte är ensam om att ha kameran i högsta hugg, i detta fall hade jag mobilkameran.
Lillebror var lite missnöjd då han även var hungrig i samma ögonblick.
Alex var med och höll koll på att allt gick rätt till. Han är väldigt mån om sin lillebror och klappar mer än gärna på hans lilla mörkhåriga huvud ♥

Efter ett bad och lite mat i magen blev lillebror trött och Alex behövde få springa av sig lite.
Vi bestämde oss för att gå ut en promenad och så blev det. Medans Alex sprang och lekte i parken så sussade lillebror gott i vagnen.
Väl hemma märkte han inte att vi la över han i sin säng, utan där sover han även nu.
Det är hårt att komma till världen :)


Första dagarna med Lillebror

Det var nu fyra dagar sedan vi kom hem från BB och visst känns det märkligt att man plötsligt har två barn att se efter, sammtidigt som jag nästan fått svårt att minnas hur det var tidigare. Konstigt med tanke på att det bara var ett par dagar sedan. Men det är mycket som är konstigt just nu.

Som mitt minne till exempel. Jag är helt tankspridd och glömmer det mesta. En god vän berättade att det finns en forskning som talar för att mammor automatiskt blir lite luddiga i huvudet för att de skall lägga all sin energi och tanke till det nyfödda barnet eftersom deras överlevnad är i mammans händer. Det kan nog ligga nåt i det.

Ikväll sitter vi i soffan och tar det lugnt. Det har varit en tuff dag med en liten Alex som trotsar
och en lillebror som haft lite ont i magen under kvällen. Nu ligger han och sussar sött i sin fina säng, likaså storebror Alex. Även jag är sliten utav en fullspäckad dag utan någon vila, det är dags att krypa till kojs.



Tiden på BB

Vi kom till BB runt halv tio tiden på onsdags kvällen.
Genom de stora fönstret kunde man se solen som gått ner denna härliga kväll.
Vi hade inte sovit något på 14 timmar, varken jag själv eller Fredrik. Men ändå kunde jag inte känna så mycket trötthet- bara glädje.
Om och om igen upprepade vi vilken tur vi har som sluppit alla sorters komplikationer inte bara en gång utan två.

Efter att ha skickat hem min sambo för at ta igen lite av hans nattsömn, satt jag där och bara beundrade min lilla kille. Jag andades in varje sekund och kunde inte förstå att han bara några timmar tidigare hade legat i min mage och nu var han där i min famn. Under förlossningen och dess värsta värkar lovade jag mig själv att jag aldrig mer skulle göra om det här och jag ifrågasatte mig själv i mitt val att vilja ha fler barn, men med honom där i min famn och den rosa himlen utanför fönstret kunde jag nästan säga högt för mig själv att det här vill jag göra igen!

Barnmorskorna servade oss som om vi vore kungligheter. Jag ville att tiden skulle stanna och undrade om jag någonsin tidigare mått så bra. Hade en bomb landat utanför sjukhusets väggar hade jag inte märkt det, för jag var i min egen värld.
Under natten sov lillgossen så gott och ammade någon enstaka gång för att sedan somna om på nytt.
Jag var fortfarande i min tidigt på morgonkvisten lyckades jag somna några timmar för att sedan vakna på nytt och inse att det faktiskt var min födelsedag.

På torsdag förmiddag kommer Fredrik som varit och hämtat Alex.
Trött som han var, var det lite fundersamt när han fick syn på mamma liggandes i sängen med en bebis i famnen.
Jag förklarade att detta är hans lillebror och ska följa med oss hem. Vi gick alla ner till kiosken för att sedan sätta oss tillsammans för att ta en liten fika, vilket Alex uppskattade.
Vi gick tillbaka upp till BB där det serverades lunch och Alex var snabbt fram och knyckte min smörgås.

Klockan närmade sig 13 och jag hade bestämt mig för att åka hem.
Jag kände mig så pigg och välmående och kände samtidigt att jag kopplar av bättre hemma då BB var överfullt utav nykläckta små bebisar och deras föräldrar.
Jag pratade med Barnmorskan om ifall det var ok att åka hem och det var det eftersom jag såpass pigg ut.

Nu är vi hemma och vi alla mår bra. Lillgossen är så snäll så snäll ♥




Kvällen då du föddes, min förlossningsberättelse

Länge har jag funderat över hur dem kändes, de riktiga värkarna. Jag har länge försökt att tänka tillbaka på den dagen då min första son föddes och försöka minnas, men utan resultat. Många dagar när jag hade molande värk i magen så funderade jag över om det var så det kändes, men jag kunde inte övertygas. Men det skulle inte dröja särskilt länge innan jag skulle bli påmind.

I tisdags den 6/7 hade jag en tid för kontroll eftersom jag då gått över tiden med 10dagar.
Kontrollen visade att jag då var öppen 4cm och ultraljud gjordes för att kolla så att bebisen mådde bra.
Jodå han trivdes i mammas mage och hade det bra, dock fanns det för lite fostervatten och läkarna bestämde sig för att sätta igång förlossningen. Vi fick välja om vi ville komma tillbaka samma dag eller om vi ville komma på onsdagen på en bestämd tid.
Vi bestämde oss för att ta en tid på onsdagen då vi ville smälta det hela och även ordna barnvakt till Alex.

Onsdagmorgon den 7/7 vaknade jag vid 06.30 då nervositeten var på max.
Under natten klarade jag att sova någorlunda med en och annan tanke mellan varven. Detta med igångsättning snurrade i huvudet hela dagen. Vi åt frukost, packade ner de sista grejjerna och gav oss iväg mot Ystad BB.
Kl 08.00 inkommer vi på BB, vi blev mottagna och fick gå in på ett rum där jag blev kopplad till CTG.
Bebisen i magen sov och jag fick dricka kallt vatten för att få han till att vakna.

Barnmorskan kom in efter 30min och undersökte mig eftersom hon då även skulle ta hål på hinnorna.
Men då kommer beskedet att jag inte är öppen mer än 2cm och att hinnorna är bakåtriktade, vilket även resulterar i att de inte kan ta hål på hinnorna. Kort därefter kommer en läkare in för att göra ultraljud där de även mätte mängden fostervatten.
Jag känner nervositeten och jag tänker - ska jag behöva gå hem utan igångsättning??
Enligt läkaren är det massor utav fostervatten och han bedömer att det är bättre jag går hem och väntar på att det ska komma igång självmant.

Jag tittar på Fredrik och lite irriterad börjar han prata med läkaren.
Hur kan de komma sig att de säger olika och att det nu är mer fostervatten än dagen innan?
Vem ska man lita på, säger Fredrik. Efter många om och men bestämmer de sig för att jag ska sättasigångändåoch så blir det.






Klockan 10.45 får jag en gel som mjukar upp livmodertappen och som även sätter igång sammandragningarna.
Jag blir kopplad till CTG igen och får då ligga där 1timme eftersom gelen ska börja verka.
Under tiden ligger jag och läser tidningar och försöker då även att vila mig lite, jag visste jag behövde det.
Jag var blek och det syntes att tröttheten började komma mer och mer.

Klockan närmar sig 11.45 och det är dags för lunch, medans jag går in i matsalen passar Fredrik på att gå ner i kiosken för att köpa sig något att äta. Vi sitter sedan i matsalen tillsammans och äter samtidigt som vi pratar om det som komma skall. Vi är båda spända, förväntansfulla men även lyckliga över att snart få träffa vår lille lillebror. Vi börjar prata namn och lista upp dessa, men inga faller oss i smaken. Vi skrattar och skämtar och bestämmer oss för att gå in på rummet en stund.
Klockan närmar sig 13.30 och vi har då vilat oss lite, värkarna har nu kommit igång så smått.
Jag försöker andas lugnt, men känner att det blir jobbigare och jobbigare.

Det blir barnmorskebyte och jag känner mig riktigt glad över detta. Personkemin med den första barnmorskan sämde inte alls och jag var lite ledsen över att behöva ha den första under hela förlossningen och inte våga säga ifrån. Men så blev inte fallet. In kommer nya barnmorskan och presenterar sig och jag säger rakt ut- Tack och lov att jag fick en annan barnmorska, jag trivdes inte med den andra och skrattade lite. Tiden rullar på och klockan är numera 14.30.

I förlossningsrummet har värkarna samma intensitet och jag börjar tycka dem är jobbiga eftersom jag inte får många andetag mellan dem. Barnmorskan gratulerar mig då vi konstaterar att jag redan är öppen sex centimeter och en och en halv timme senare känner hon lillebrors huvud. Jag är då öppen 9cm.
Under tiden jag ligger där funderar jag över om man är knäpp i hela huvudet som genomgår den här smärtan, inte bara en gång, utan flera. Jag blir irriterad och känner frustration över att jag knappt får ett andetag mellan varje värk. De är så intensiva och kraftiga att jag skakar i hela kroppen. Min barnmorska lugnar mig med att det inte är långt kvar nu och jag svarar med att det var en lättnad att höra. 

Jag ligger utslagen i sängen och somnar mellan värkarna, helt i en annan värld hör jag någonstans långt borta om att de pratar med Fredrik.
Vattnet gick även denna gång genom att de fick ta hål på hinnorna och klockan är då 18.22.
De första krystvärkarna var en lättnad, äntligen kunde jag få hjälpa till.
Jag krystar på och klockan är nu 18.48, tio minuter senare får jag min son till mig.
Han har mörkt, smålockigt hår och är alldeles brun i färgen.
Han skriker och jag tittar på Fredrik som möter min blick.
Äntligen är han här, Välkommen till världen Lillebror ♥


 










 


Han är Här


Imorgon Gäller Det

Lägenheten är städad och här luktar juvligt.
Vi har hunnit med att lämna Alex hos faster där de sedan begav sig vidare mot kompisar där de skulle öernatta.

Imorgon Gäller Det!!
Vi har nämligen idag varit på bedömning på BB eftersom jag idag gått över 10dagar.
Det gjordes ctg-kurvor, urinprov och mätes blodtryck. Inte nog med det mättes även fostervattnet hos Bebisen.
Det visade sig att det fanns för lite fostervatten och imorgon är det igångsättning som gäller.

Tänk att vi imorgon kl 8 ska infinna oss på förlossningen. Att vi imorgon kommer vara 2-barnsföräldrar och att vår älskade lille Alex ska bli storebror♥
Jag har fortfarande inte kunnat smälta detta. Jag kan inte tänka på något annat, det bara maler ord i huvudet som t.ex smärta, lustgas, lillebror, kommer jag kunna älska 2 barn?, får inte glömma bort Alex med mera med mera.
Jag är nog inte ensam om att tänka såhär, jag har hört fler.
Men tänk att man går igenom denna smärta fler än 1 gång och helt plötsligt har något såå underbart och vackert på bröstet. En förlossning är så fruktansvärt fantastiskt!!

Jag hoppas nu att jag ska kunna sova inatt för att vara någorlunda utvilad imorgon.
Här har vi precis avnjutit varsinn pizza och ska snart krypa ner i sängen för att ladda batterierna.

Vi hörs imorgon!!


Vilken Härlig Dag

Jag vaknade faktiskt på strålande humör idag och kände mig riktigt utvilad.
Rätt så ovanligt om jag ska vara ärlig. Att inte kunna sova ordentligt på natten, vakna lika trött som när jag la mig och denna otroliga värme får mig på fruktansvärt humör.
Stackars Fredrik och Alex om inte annat, visst är jag glad ibland tihi.

Idag bestämde vi oss för att köra till ÖB när reklambladet kom. Det var inhandling utav en pool till Alex som stod på schemat. Vidare därefter styrde vi kosan mot Alex farfar där även faster och farbror var på besök.
Alex invigde poolen som äen ska stanna hos farfar då vi inte har några möjligheter att kunna utnyttja den här hemma på 3e våning.






På hemvägen såg vi helt plötsligt en springande vilsen hund. Vi stannade och plockade upp denna och hittade dens hem. Man blir glad utav att göra goda gärningar :). Dock inte hunden ovan då det är fasters Rottweiler som Alex mer än gärna busar med.


Ska du stanna 7dagar till ??

Väntan och Längtan är stor!!
Jag kan inte fokusera på något annat än att värkarna ska starta och att få ligga och skrika utav smärta.
Jag vill föda barn nu, träffa lillebror, bli på bätre humör och kunna röra mig ordentligt för att kunna leka med Alex som vi tidogare gjort tillsammans.

Jag kan inte vara ute och gå, jag kan inte sitta på golvet och bygga klossar eller springa och leka tittut som vi gjort tidigare. Jag har blivit deprimerad, jag orkar inte mer!!
Idag har jag alltså gått in i v41+1 alltså graviditetsvecka 42 och det verkar inte som att någon bebis vill titta ut.
Besöket hos Barnmorskan i fredags gick bra. Hon undersökte mig och jag var då öppen 3cm och efter hinnsvepning 4cm. Detta gjordes för att få igång ett värkarbete inom 48timmar, men nu går vi på övertid även där.

Jag hoppas då innerligt att det snart kommer igång, oron att bebisen är för stor och inte kan tränga ner i kanalen ordentligt finns. Enligt ultraljudet skulle bebis väga ca 4200g i v40. Så jag kan undra vad lillebror lär väga nu??
Denna väntan är seg och värmen tar mer eller mindre kol på mig!!


RSS 2.0