I`ve met my friends!

Nu tycker jag att det var dax!!

Idag har jag äntligen träffat en del utav mina vänner. Snälla Erika kom och hämtade mig och Alex hemma hos mamma och pappa. Vi begav oss till Gislaved för att träffa Annie och ta en fika. Sen man på, när vi parkerade bilen kom ju även Sandra.
Trevligt trevligt =) alltid roligt att träffa vänner.

Vi gick först och tittade runt i affärena och pratade gamla minnen och hur vardagen hos de andra ser ut.
Jisses vad man saknar den tiden man bodde här uppe i Småland. Det kändes som var hemma på riktigt.
Hoppas vi ses snart igen!!!!



Att vara Mamma...

... till världens underbaraste kille!!

Ja, hur är det nu, att vara mamma? Hur skiljer sig livet nu från tex. den 18 december, när magen fortfarande fanns där och lille Alex låg i magen. Vad gör jag på dagarna nu och hur är det, egentligen?

.. UNDERBART på så många olika sätt. Samtidigt som det är mysigt och alldeles fantastiskt är jag trött och det kan kännas jobbigt och krävande. Kl. 02:00 på natten när han skriker, känns det mindre underbart men när han sedan ligger där och tittar med sina stora, fina ögon är allting magiskt igen. Att vara mamma är som att åka en karusell, med så många olika känslor som åker med.
Livet skiljer sig otroligt från den 18 december. Nu är det inte längre en självklarthet att hinna duscha, bre en macka när man är hungrig, sova när man är trött, blogga när man vill blogga. Alex bestämmer när saker ska göras! Jag får äta när inte han är hungrig och jag får sova när han är trött. Blogga får jag göra när han sover osv. Alex står i centrum och han får ta så mycket utav min tid som han vill. Alltså är kontrasten väldigt stor, liven kan verkligen förändras över en natt/dag. Alex födelse är det bästa som hänt mig och det förändrade verkligen mitt liv, på alla sätt & vis men till någonting bättre. På dagarna försöker jag se till att Alex är nöjd. Jag matar, byter och jollrar. Allt för att han ska vara nöjd med livet. Vi försöker att hinna med minst en promenad med vagnen och göra några måsten som tvätt, disk och städning. Det är vad jag ska göra nu, gå och mangla tvätt och sedan vika den. Alex sover i sin vagn just nu så det är bäst att passa på!

Kram på er.

Det första leendet!

... med att göra sina behov!Idag kom det. Det vackraste jag sett. Alex första medvetna leende.
Det var helt omöjligt att hålla tårarna borta. Jag gråter iofs åt mycket.
Ja, mest hela tiden om sanningen ska fram.
Inte för att jag är ledsen utan på grund av de däringa hormonerna. 

Men det här var så otroligt överväldigande. Jag tror alla som har upplevt samma sak med sina egna barn kan hålla med... =)

Surprise!

Man blir väckt utav en liten yrvaken Lilleman, lägger han på det provosoriska skötbord för (vad man tror kommer att bli) ett snabbt blöjbyte. Väl där upptäcker man att det måste ha varit raketbränsle i vällingen för det har fullkomligt exploderat i brallan. Surprise, Surprise! Av med pyjamasen.

Tvätta. Tvätta. Torka, torka. Phu, färdigt!
Och så på med en ny blöj...

Haha nä inte det nä. Surprise, surprise! Jätteglad Lilleman återupptar det som tydligen inte var riktigt avslutat. Den här gången utan blöja. Kaos. Papper och tvättlappar far i luften för att rädda det som räddas kan. 

Tvätta. Tvätta. Torka, torka. Phu, färdigt!
Och så på med en ny blöj...

Haha nä, för surprise surprise! Jätteglada Lilleman börjar såklart kissa. Kissar ner allt på skötbordet inklusive sig själv. Fram med tvättlappen igen.

Tvätta, tvätta. Torka, torka.
Och så på med en ny blöja och den här gången till och med pyjamasen. =)

Onsdag

Jag har nu kollat statistiken på min blogg.
Roligt
att så många verkligen läser bloggen och ännu roligare är det att få komentarer.
Det har verkligen ökat med besökare sen jag gjorde om sidan och sedan Lilleman kom till världen.

Idag är det en helt vanlig Onsdag. Lilleman har varit gudasnäll inatt, han somnade vid 21.30 och sov till 03.30.
Sen fick han mat och somnade igen vid 04-06 sen fick han mat igen och sov till 8.30.
Älskar min son som sköter sig så bra.

Jag har nu också börjat så smått att lägga in lite rutiner. Har börjat med nätterna i första hand.
Han får sin pyjamas, mat så han blir riktigt mätt och sen lägger jag han i sin säng.
Detta har faktiskt fungerat bra och jag är så stolt över min "Lilleman"

Idag har vi haft besök av moster (min syster). Hon har gosat med Lilleman heela dagen.
Märks verkligen att han är älskad från många håll. Till och med min pappa (lillemans morfar)
ville ta med han en tripp och pimpla aborre haha. Det var ju så fint väder idag, men det blev inte som planerat.
Min pappa älskar verkligen barn. Han kan gulla med dom osv, bara han slipper hålla =). Han är så rädd att de ska gå sönder. Han höll helst inte min Lillebror heller innan han blev lite större.

Men vet ni??

Lilleman har då minsann varit i morfars famn några gånger nu och det har vi minsann bildbevis på!!
Nu har Lilleman somnat och även jag ska hoppa i säng.


Namn!!

Jag har fåt den stora äran att bestämma namnet på Lilleman =)
Äntligen ska han få ett namn. Förslagen jag har hitills är

- Alex
- Kevin
- Kim

Kom gärna med förslag!!! Vilket tycker ni skulle vara passande??

Detta med rutiner!

När är det dax att börja med rutiner för sin bebis?
Vilka rutiner är lämpliga att börja med, eller kvittar det??

Jag har nu funderat på att börja med rutiner för Lillemans skull.
Lägga han i tid, att han ska sova i sin säng osv osv.
Men jag har hört olika åsikter gällande detta val, vissa tycker man ska vänta til de är ett par månader gamla, vissa tycker det är bra att börja nu. Han är 1månad gammal nu.

Hur har ni gjort med rutiner och hur har det fungerat för er??

Detta är LILLEMANS blogg!!!

I mitt tidigare inlägg "Smålandsvisit" skrev jag om att jag är i Småland hos min familj.
Jag är här för att hälsa på, bli avlöst och för att komma på fötter från min depression.
Som ni vet kan man ju lägga in en kommentar, vilket är mycket trevligt att få så länge det är positiva och inte skrivna för att trycka ner mig/oss/ngn på något sätt.

Med detta vill jag säga, detta är en blogg där det ska vara roligt att komma in och läsa, både det jag skrivit och kommentarerna.
Detta är en blogg som handlar om min son " Lilleman ". Han är inte värd att få en massa kommentarer med negativ kritik. Ingen ska få förstöra bloggen på detta vis.
Visst att vi har yttrandefrihet i Sverige, men man kan ändå hålla sina negativa tankar/kritik för sig själv.
Detta är inget klotterplank!!!

Alla människor har olika åsikter med detta om att be om hjälp. Det finns visa som vill och kan klara av föräldrarollen själv. Vissa behöver hjälpen och tycker det är skönt att få möjligheten att bli avlöst.
Sen vill jag också säga att jag själv valt att bli förälder, det är det bästa som hänt mig. Jag gör allt jag kan för min son.
Låt mig få hjälpen om jag vill och behöver!!
Men än en gång, INGEN ska få förstöra " lillemans " blogg på detta vis!!!!

Smålandsvisit!

Just nu befinner vi oss i de Småländska skogarna!
Vi är nämligen på besök hos Lillemans mormor och morfar.

Igår kl 5 packade vi in oss i bilen.
Jag har bestämt mig för att stanna här några veckor för att komma på fötter igen. Att bli mamma är en omtumlande känsla där hormonerna hoppar från höger till vänster. Det är inte alltid lätt, trots att man gör så gott man kan.
Jag tror inte jag är ensam om att ha känslan att man vill vara den där perfekta mamman som gör allt för sitt barn.
Men ingen är perfekt, jag tror alla mammor haft känslan av att det inte funnits någon ork och bryter ihop utav utmattning.

Det här med egentid är viktigt, men stressa inte. Ta det som det kommer, en promenad för sig själv kan räcka eller bara att få ta ett bad med ljuvlig doft på badskummet och några tända ljus.
Jag gjorde detta valet att åka upp till min familj för att få hjälp och att bli lite avlöst. Jag tycker det är svårt, vill gärna göra allt själv ändå för att jag tidigare gjort det. Men låt dig få hjälp, tveka inte att fråga. Man behöver det jag LOVAR.

Inatt har Lilleman sovit från 01-04. Sen var han vaken mellan 4-8.30. Han kom inte till ro alls, det är ny miljö och nya ljud.
Jag fick hjälp av min älskade syster som försökte natta Lilleman åt mig så jag skulle få sova.
Jag somnade till 1timme. Skönt var det och ett stort TACK till dig för hjälpen.

Lilleman...


...tar sig en välförtjänt tupplur!! Han har minsann haft fullt upp idag!!


Förhållandet efter att blivit förälder del2

Jag vill först och främst göra klart en sak, och det är att jag tycker egentid är viktigt.
Men jag tycker inte att man ska hetsa om tid, vem som ska få tid, vem som haft 10 minuter mer än den andre. Jag tycker att man ska slappna av och hänga med i svängarna när en bebis kommer. Ta sig tid att lära känna den nya individen. Hinna med varandra som en familj, med bebis. Med tiden så går den mest intensiva och nya perioden över och då ger det sig. Inte bråka om tid för att det "ska vara så", vill du hänga i soffan med tutte och bebis och godispåse och Pearl Harbor, gör det!

Förhållandet går in i en helt ny fas när man får barn. En positiv fas, om man kommunicerar och delar ansvar. Från att ha all tid i världen för varandra till nästan ingen alls kan ge stora komplikationer, och det är ju inte så konstigt? Jag har tänkt såhär: Lilleman är bara bebis en gång, så jag har försökt att fokusera på att njuta samt svetsa ihop oss till en familj som kan göra saker tillsammans och ta hand om varandra trots vardagen. Än så länge, har jag och Fredrik varit för oss själv en gång, på restaurang, då var vi uppe i Småland och min familj tog hand om han så länge.Vi hade det jättemysigt.
Men samtidigt saknade jag honom, kände mig misslyckad, rannsakade mig själv och hade smått magknip.
Jag har tyckt att det är Jobbigt att lämna & det är någonting jag succesivt måste träna upp. Vill inte lämna bort Lilleman till någon änu, han är trots allt bara 1 månad gammal. Lilleman skulle trivas prima hos mormor, moster för de älskar verkligen att ta hand om Lilleman, men innerst inne tar det emot att lämna han till någon annan.

Hur har ni styrt upp det med egentid och tid för varandra?
Hur har ni lämnat era barn till farmor/mormor etc?

Lilleman fullt upptagen....

                                                                                                                                                                                                                                ... med att göra sina behov!    

... med att fundera över livet!!

Förhållandet efter att blivit förälder!

En bebis berikar livet, det är så sant.
Men det är svårt att hitta balansen mamma/pappa och som partners/sambos.

När Lilleman föddes gick jag på helspänn hela tiden. Han fick inte skrika, jag klarade det inte psykist.
Jag överlämnade honom snabbt till Fredrik, då han var mer van än jag. Jag försökte göra allt för att få Lilleman att vara tyst. Jag provade allt! Han var missnöjd för magen krånglade.Jag grät flera gånger om dagen/natten för att jag inte hade någon ork. Jag fick dåligt samvete för att jag överlämnade Lilleman till Fredrik så fort jag inte hade någon ork.
Jag kände mig helt enkelt som en dålig mamma.
Jag och Fredrik kanske kramades en till två gånger på en dag inte mer.
Så såg vår verklighet ut i början och jag skriver detta för att ni ska vet att det går över.
Jag har nu varit mamma i snart 1 månads tid. Jag har minsann kommit fram till följande....Sömnen kommer, skratten och leenden från bebis kommer. Allting har sin tid och man måste låta det ta sin tid. Härda ut och se till att fokusera på den underbara lilla människan som har berikat livet. Fokusera på vad ni har och inte på vad ni inte hinner med i förhållandet.

När jag var mitt uppe i denna depression tänkte jag inte på Fredrik och att ge honom en kram. Det skulle jag hinna sen. Vi hade det så mysigt när vi tittade på honom, de gånger han låg fridfullt och var nöjd. Vi hade och har fortfarande världens finaste kille. Att få äta tillsammans en kväll var något speciellt och om jag ska vara ärlig hade jag inte en tanke på att uppoffra mig själv till honom och ge honom massa energi just då, jag ville bara ligga helt för mig själv i soffan eller sängen när Lilleman sov. Möjligvis i Fredriks famn. Jag älskar tiden att ta hand om min bebis. Den är helt otrolig och fantastisk. Trots att det är en känslomässig berg och dalbana. Trots att jag innerst inne inte alltid orkar. 
Men samtidigt byter jag gärna blöja, gullar med Lilleman, är ute och går flera promenader om dagen, sitter uppe om nätterna för att mysa när han är vaken. Jag är ju nybliven mamma åt min bebis, och då spelar ingenting annat någon roll.
Och vad säger detta om vårt förhållande då? Jo, man fixar det! Man är så pass oegoistisk att det funkar på det här sättet under en period. Allt detta tjat om egentid, mammatid, pappatid, lyxtid och alla dessa fria tider går folk på nerverna, tror jag. De börjar hetsa om denna tid så fort bebisen kommit för att det står att det är så viktigt i MAMA och alla andra MAMAtidningar.

Mitt tips till er som är gravida och nyblivna föräldrar. Vill ni stanna hemma och inte gå ut, stanna hemma!
Är det vad som känns rätt, lita då på den känslan. Lämna inte bort för att få egentid "bara för att" utan gör det för att du vill eller behöver. Stressa inte och försök skynda på. Njut. Njut. Njuuuuuuuuuuuuuuuuuuut. För bebisen är bara pytteliten under en pytteliten tidsperiod. Kom i håg det!!

Åstadkomma olika saker!

Alla människor har olika drömmar och mål. Vi strävar efter olika saker här i livet och väljer olika vägar. Jag valde, när jag var 21 år att bli gravid och sedan ha min familj. Jag har alltid velat ha familj tidigt och min längtan efter barn har alltid varit väldigt äkta. När jag fick "Lilleman började mitt liv. Nu har jag den familj som var mitt mål, jag har en lägenhet, vi har en självständig ekonomi och har lyckats hålla i hop det första året.

Jag har alltid blivit irreterad på människor som kallar andras livsval för onormala och sådana människor som dömer hur andra väljer att leva sina liv. Vad som är rätt för dig är kanske inte rätt för mig och vice versa. Det måste vi acceptera, så länge valen inte skadar någon eller förstör någon annans liv.

Blondinbella - Isabella Löwengrip - tjänar snormycket pengar på sin blogg och går på kändisfester, dricker glammiga drinkar och lever ett liv i lyx (hon gör även en massa andra viktiga saker) och även hon skriver på sin blogg att hon åstadkommit sina drömmar och mål. Blondinbellas val var att blotta sig själv och satsa stenhårt på att bli framgångsrik. Mitt val är motsatsen till hennes - men vi båda två - har på ett eller annat vis - nått fram till vad vi velat och kämpat för.

Poängen är att vi alla har olika drömmar och vi måste låta det vara så. Det är en styrka att uppfylla sina drömmar och leva sitt liv som man vill. Alltid kämpa för sina mål. Jag har många fler mål än att skaffa barn och familj såklart och de står på min kommande lista. Jag tror att tydliga mål hjälper oss att strukturera och göra så att vi kan komma dit vi vill.

Lev upp til dina drömmer! De kommer en dag bli sanna!!

Berörd på så många vis!

Idag har jag suttit och tänkt en massa!
När jag tänker tillbaka en sådär 3år, inser jag att mitt liv förändrats en hel del.
Hösten 06 tog jag steget och flyttade hemifrån. Jag flyttade till ett samhälle som heter Mullsjö, där skulle jag pluga till personlig assistent på en folkhöskola.
Dagen kom och min pappa och syster hjälpte mig. Denna dagen kändes hemsk!!
Med så många känslor som spelade in på en och samma gång, nu skulle man klara sig på egen hand!

Jodå, kvällen kom och min syster fick komma och sova hos mig den natten.
Jag hade ju ändå en väldigt stark relation till min familj och helt plötsligt skulle man klara sig själv en 15mil hemifrån.
Plugget gick bra och jag trivdes på skolan. Ja började träna och tog ridlektioner en gång i veckan.
Månaderna gick och jag träffade min dåvarande pojkvän. Allt kändes bra till en början.
Jag åkte ner till han på helgerna, men efter ett tag blev det ena värre än det andra.
Man fick inte komma när man ville osv.

Jag flyttade tillbaka till mina hemtrakter i maj 07. Vi var tillsammans 11månader, jag kan säga att det var 11månader utav psykiska plågor, en del gånger fysiska också. Det var min syster som fick mig att efter många om och men inse vad det var för person egentligen. Ingen som var värd mig iaf.

Livet lekte ett tag. Jag umgicks med vännerna, tränade, festade och hade allmänt roligt.

Hösten kom och likaså dagen med stort D!!
Det var den 24 nov som jag tog tåget ner till Skåne, till samhället Tomelilla.
Jag skulle på dejt.
Jag åkte via Smålandsstenar, Halmstad,Lund,Sjöbo.
I Sjöbo kom han och hämtade mig. Killen med den vita 855, de snygga jeansen, kroppen.
Ja han hade allt jag ville att min drömkille skulle ha!

Dagarna gick och hellt plötsligt stod vi där på centralen i Lund. Det var dags för mig att resa hemåt.
Med tårarna i ögonen sa min älskade "jag hoppas att få träffa dig igen", det ögonblicket minns jag som igår.
Jag hade hittat mitt livs kärlek!!


Månaderna gick och jag flyttade ner till min älskade. Tänk 28mil hemifrån, från vänner, släkt och familj.
Vi visste vad vi ville med varandra. Det var med Fredrik jag ville leva. Jag var och ÄR bombsäker på att jag funnit min kärlek.

Idag sitter jag här med min egna lilla familj. Jag har blivit en STOLT mamma till en liten son.
Känslorna att blivit förälder är som en känslomässig berg och dalbana.
Men jag kommer alltid kämpa jag kommer aldrig att ge upp trots att det många gånger är kämpigt.
Jag har klarat mig bra hittils och tänker göra framöver också, jag kommer tillåta den hjälp jag får och min familj i Småland, mina vänner och älskling är fantastiska på att stötta mig.
Jag tänker alltid vara en "bra mamma" och göra allt för min son och mina kommande barn.
Vi ska bli familjen som jag alltid drömt om!!!

Igår satt jag och Fredrik i soffan. Vi satt och lyssnade på musik, bl.a musik som vi lyssnade på i brjan utav vårt förhållande. Jag blev alldeles till mig och började gråta. Jag blev så berörd inombords!!

Inte nog med detta. Jag och Lilleman låg och vilade. Jag väcktes utav att Saga (hunden) skällde.
Det ringde på dörrklockan och jag tänkte i mitt stilla sinne "försvinn, låt mig sova"
Efter många signaler på dörrklockan gick jag upp för att titta vem det var. Saga hade nu också väkt Lilleman.
Lite småsur som jag var öppna jag dörren och vem stod inte där på andra sidan??
Jo det var Fredrik, han hade köpt 2st semlor till MIG. Han ville bara komma hem och lämna dom innan han körde ut med posten.
Naw gulliga människa. Jag kunde inte annat än krama om han.
Finns det något underbarare än när de kommer hem med överraskningar???!!!!

JAG ÄLSKAR MINA FAMILJER!!!!


Min Älskade Son

                                    


En längtan, en lycka, ett barn, ett hopp
en gåva från himmelen jag just har fått.
Två händer, två fötter, ett ansikte så sött
ett efterlängtat litet barn jag just har fött.

Ett skrik, ett skratt, en kropp så varm
ett vackert litet barn jag håller i min arm.
Ett hjärta, en själ, ett helt nytt liv
ett barn som ska ta världen med flera små kliv.


Ensam, vilsen och lite rädd ibland
i mörkret du famlar efter en hand.
Sorgen och glädjen följer dina spår
livserfarenheten är följden du får.

Mamma, barn, två hjärtan bildar ett,
ett starkare band har ingen sett.
Något så stort en känsla så stark
en kärlek som står på stadig mark.


Ibland får man vara lat!!!

Jag tycker minsann man ska få unna sig lathet ibland haha.
Att inte ens behöva tänka tanken på att bädda sängen, plocka in disken, sortera tvätten eller damsuga, det är riktigt härligt ska jag be om att få tala om.

Idag har jag legat på latsidan riktigt!

Lilleman fick sig ett skönt bad igår med babyolja i. Jag har nog aldrig sett han njuta så som han gjorde igår.
Han fick sedan på sig sin nya pyjamas och lite mat. Sen var Lilleman redo för sängen..
Min lilla goding har sovit riktigt bra inatt, trots det var jag riktigt trött och höll på att ramla ihop när jag skulle göra mat till han. När Fredrik gick till jobbet idag somnade jag och Lilleman änu en gång. Kl var då 8 och vi sov till 13.
Jag kan bara säga, SÅÅÅ SKÖNT!!

Man måste tillåta sig att vara LAT ibland...


BVC- besök!

Är det någon mer än jag som känner hysterin med att behöva vänta?
Väntan är så otroligt lång och tråkig i många stunde och ögonblick.

Idag har vi varit på andra besöket på BVC. Vi hade tid kl 11 och kom inte in förrens tidigast 12.
I vilket fall så kan man nog lunt säga att Lilleman växer och frodas.
han väger nu 5070g och är 58 lång. Lilleman är då minst sagt välmående.


Vikten av att inte behöva vara perfekt!

Ni läsare är alltid så gulliga och kommenterar uppmuntrande att jag är duktig och bra mamma. Jag försöker ändå intala mig själv. Jag är stolt över mig själv, jag tycker att jag är en bra mamma och jag är så glad att jag orkat med allting som rör skolan samtidigt som jag varit mammaledig dessa 3 veckor och missuppfatta mig inte, jag vill att ni fortsätter kommentera.

Jag vill bara klargöra att jag inte är perfekt. Jag orkar inte allt. Jag kan vara trött, ledsen, bryta ihop och gråta, ha dåligt tålamod och bara vilja ge upp. Ibland har jag fått komentarer där mammor ifrågasatt mig hur jag kan sitta och pluga med en 3v gammal bebis. Jag är ingen bättre mamma för att jag vissa dagar har mer energi än andra och pluggar samtidigt som jag är mammaledig. Att vara en bra mamma är att alltid vilja sitt barns bästa och ge massvis med kärlek och omsorg. Jag försöker att vara stark, gå min väg och göra det jag tror på men det är ingenting med mig som är helt perfekt och att göra som jag är inte nödväntdigtvis att göra som "en bra mamma". Alla mammor känner sina barn bästa och tar hand om dem på ett sätt som passar i just den familjen.
Man ska inte behöva gå in i min blogg och på något vis behöva känna prestationsångest.

Det är helt okej att bryta ihop och vilja ge upp. Det är mänskligt. Livet är mänskligt.
Jag är mänsklig. Det är okej att erkänna en dag att "i dag vill jag inte och orkar inte", utan att känna sig dålig. Tryck inte ner er själva och försök inte prestera mer än vad ni känner att ni orkar med. Alla människor vill olika saker och orkar med olika mycket under olika perioder, man ska aldrig försöka efterlikna någon annan eller försöka leva enligt någon annans livsplan. Bara ni vet vad som passar er bäst och det är givetvis det ni ska rätta er efter.


Första veckorna hemma!

Alla skriver ner sina förlossningsberättelser och självklart är det kul att läsa men jag kom på att man kan ju skriva om tiden direkt efter att bebisen kommit ut också. I ett tidigare inlägg skriver jag om tiden direkt efter krystvärkarna och nu tänkte jag skriva och berätta om första veckorna hemma med våran "Lilleman".

Lilleman föddes fredagen den 19 december kl. 12.30 på Ystad BB.
Vi åkte hem från BB nästan exakt fyra dygn senare, på tisdagen den 23 december, vid ca. 13:00.
När jag skulle sätta på Lilleman overallen som jag fått (en ljusgrå i storlek. 50) var den så liten att den satt som ett korvaskinn på han. Såg ganska så roligt ut.
Lilleman somnade i bilstolen direkt och vaknade knappt när vi tog av han kläderna när vi var hemma. Vädret var kallt, men soligt. Det var skönt att komma hem. Vi lade Lilleman på våran säng och han såg ut som en liten prick, det kändes så mycket verkligare att han var våran nu när vi var hemma. Sängen, vagnen & alla kläder låg bara där & väntade på att få bli använda.

På söndagen veckan innan vi åkte hem blev jag jättesjuk, tror jag fick mjölkstockning (gör skitont!) med knölar i hela brösten och ack vad ont det gjorde. Eftersom Lilleman vägrade ta emot bröstet var jag tvungen att pumpa.
Det gjorde svinont och ut kom ett par droppar. Jag låg i sängen med 38.5 graders feber, dubbla täcken, filtar och inget hjälpte kändes det som.
Hade frossbrytningar och svettatacker om vartannat. Kände mig verkligen ynklig. Orkade knappt resa mid upp för att dricka vatten. Hade inte någon matlust heller, men försökte få i mig lite iaf. Till råga på allt började även mina visdomständer svullna och jag fick inte igen tandköttet. Detta höll i sig en veckas tid.


Veckan efter att vi kommit hem åkte vi upp till Småland för att visa upp vårt underverk.
Min underbara pappa kom och hämtade oss.
Lilleman sov hela vägen, en resväg på 27 mil och 3 timmars bilfärd.
Han fick mat emellan, men somna lika snabbt igen. Underbar han är!!
Jag kan lova att Lilleman verkligen blev ÄLSKAD.


Lilleman fick äta modersmjölkersättning och det var jättesvårt i början att veta hur mycket han skulle ha. Var gång han skrek trodde vi att han var hungrig, klart att han blev tyst. Men kanske inte bra att han fick så mycket mat. Lilleman var ju också så glupsk och vi bytte nappar hit och dit för att få det att fungera och att han samtidigt inte skulle svälja så mycket luft.
Efter några dagar lärde vi oss höra skillnad på skrik och skrik. Var han hungrig var det ett skrik, var han missnöjd ett skrik, ville han bara ha närhet var det ett annat.
De första veckorna levde vi i en slags bubbla. Vi satt hemma, bara försökte få in alla nya intryck från att ha blivit föräldrar. Trötta som vi var satt vi som sombisar i soffan båda två. Somnade sittandes med Lilleman i famnen, men det var ändå såå mysigt på nåot sätt.

Lilleman har varit jätteduktig med sömn, jag ska absolut inte klaga.
Han sov med 3-4 timmars mellanrum i början, likaså på natten.
Däremot hade han en orolighetsperiod som började ungefär vid 21 tiden och höll på till en sådär 23. Vissa kvällar satt jag och grät av trötthet, jag ville bara vara så lycklig.
Gå ute i samhället med ett leende på läpparna, men det fanns ingen ork. Ingen ork till att ta hand om sig själv, knappt ork att ta hand om sin egna nya lille familjemedlem.
Allt var bara så förändrat. Innerst inne var och är jag såå stolt och lycklig över den familj jag och Fredrik skapat. Men när deppressionerna tar överhand, finns det inte mycket att göra mer än låta släkt, vänner och sin älskade finnas där för en. gråt ut, låt dig få hjälp och bli avlöst. Det är verkligen GULD värt.
Så småningom kommer man in i rutiner och känner att man kommit på fötter, låt det ta sin tid.


Idag började Fredrik jobba igen efter sin pappaledighet.
Att vara hemma själv med Lilleman har gått förvånansvärt bra. Bättre än jag trodde..
Efter att Fredrik gått till jobbet somnade jag och Lilleman till kl 11. Vi steg upp och Lilleman fick mat.
Jag satte mig och drack en kopp te och Lilleman låg i sin vagn. Pigg och vaken som han var satte jag han sedan i sin babysitter. Där satt han ett bra tag, sen satte vi oss och tittade på tv.
Lilleman blev mer och mer trött och jag la han i sin vagn. Han somnade och jag passade på att städa.
När han sedan vaknade igen lagom vid 14 så fick han mat. jag hoppade in i dushen och Lilleman satt i babysittern, trött som han brukar vara somnade han sen och jag tog på han kläder för att sedan gå möta Fredrik på jobbet vid 16 tiden.

Vid 17 ungefär kom Fredrik syster, bror och pappa på besök.
De ville träffa Lilleman och vi fikade och pratade, riktigt trevligt. Nu har jag införskaffat mig en nappflaska som inte släpper in luft och den fungerar jättebra till Lilleman.
Han får inte alls magknip och sväljer heller ingen luft. Tack Jennifer för hjälpen och köpte hem denna åt mig.
Nu sitter jag här och bloggar. Lilleman har somnat och Fredrik tar si även en tupplur i soffan.
Jag ska snart gå ut med Saga, sen får jag se hur länge Lilleman sover innan han vaknar igen.
Älskade lille Gulleplutt.

Det får räcka för idag! Mer uppdatering kommer... Håll till godo =)

Tiden efter krystvärkarna!!

Jag sitter här med Lilleman i famnen.
Jag sitter här och tänker tillbaka då jag låg där på förlossningsrum 5 med ihållande värkar.
Snart var han här!!


Det blev en pojke.. var den första tanken som slog mig när en kladdig, lång & knubbig bebis gled ut i händerna på barnmorskan mellan mina ben. De lade snabbt upp honom i min famn och han blundade. Håret var tjockt och bestod av små lockar upp på huvudet, det var så gulligt. En massa tankar for igenom mitt huvud, är det klart? är det äntligen över?
Det blev en pojk, men vi som skulle få en flicka?? Och ja, smärtan var över och han var här.
Den ljuvliga varelsen som jag och Fredrik längtat så efter. Jag var så trött och lycklig, höll om "Lilleman" med mina händer och vilade huvudet mot kudden. Det hade varit en ganska kort men intensiv förlossning med väldigt krafftiga värkar och få minuter mellan värkarna.
Barnmorskan lät honom ligga på min mage en stund, minns inte hur länge, det är som om tid och rum inte finns när man ligger där. Jag tittade på Fredrik, han tittade på Lillleman. Allt kändes så magiskt.
När moderkakan skulle komma ut & de skulle laga min bristning lade de honom i Fredriks famn. Jag minns inte hur lång tid han låg där men det var så himla vackert att se dem: Lilleman öppnade ögonen och tittade rakt på Fredrik med sina mandelformade mörka och blanka ögon. Det var så fint att se. Jag hade efterskakningar, var blöt av fostervatten och kladdig av blod, men kunde inte vara lyckligare.

När vi legat tillsammans alla tre i dubbelsängen inne på förlossningsrummet blev lilleman blå och slutade att andas. Vi ringde snabbt på klockan och barnmorskorna kom in. De tog upp honom i famnen och han började skrika.
Läkare tillkallades och det gjordes en massa kontroller, bl.a på hur han syresatte sig och hur hjärtslagen var.
Det visade sig att han hade feber och inte var riktigt pigg.

Det togs en massa kontroller och blodprover. Jag och Fredrik blev oroliga.
Efter en del provtagningar visade det sig att Lilleman fått en infektion utav mina GBS baketrier jag hade fått utav min urinvägsinfektion jag hade under graviditeten.
Efter att vi ätit våra mackor, skålat i äppeljuice, druckit varm choklad, te & caffe var det dags att väga & mäta.
En ganska stor bebis kom vi fram till innan vi lade han på vågen. 4280 g vägde han och var 51lång ganska stort enligt mig. Stor men ändå så liten. .Sedan bäddade vi ner honom i den lilla, fyrkantiga sängen på hjul tillsammans med sin beigea babyfilt med clowner på.
På väg från förlossningen till BB fick vi stanna till och hämta en rullstol till mig
Ja, där gick Fredrik med vår lilla bebis i en plastvagn bredvid mig och jag kände mig så himla stolt!
Jag ville att hela världen skulle se vad vi skapat.
Att vi fått världens finaste son!


Så var det den lyckligaste stunden i mitt liv!


Godmorgon!

Har ni sett det fina vädret idag?
Det är minsann sol idag och jag tänker ta med familjen ut på en långpromenad.
Jag fick sova några timmar iaf vilket var jätteskönt.
Lilleman somnade igen vid 04 och sov sen till 06 ungefär. Sen ville han ha mat igen.

Vi la oss igen och Lilleman somnade på min mage, myspys. Sen var det matedax igen vid 09.
Fredrik fick sovmorgon idag igen, med tanke på att han börjar jobba imorgon behöver han vara så utvilad han kan.
Men det går knappast att bli utvilad. Man ligger på helspänn hela tiden och lyssnar ifall Lilleman andas osv.
Det är nog helt normalt att man gör som nybliven förälder.

Just nu ligger Lilleman i pappas famn och är missnöjd. Eller jag vet inte om han är så särskilt missnöjd innerst inne.
De små liven är ganska så bra på att köra med sina föräldrar, vilket jag märkt på Lilleman att han gärna gör.
Vi springer rundor i lägenheten. Vi flyttar runt på Lilleman från babygymet, till babysittern, därifrån till oss i soffan, därifrån till vagnen. Och när vi som minst anar det så är han missnöjd igen. Han såg ju så nöjd ut precis tänker man, men nädå.
Konstigt haha.

Fredrik sitter just nu och jollrar med sin son i famnen. Undra vad Lilleman tänker??
Han ser i vilket fall ganska konfunderad ut. Vilken konstig pappa ja har som låter på det viset.
Om inte annat fick väl Lilleman en chock. Nädå skämt å sido.
Nu är det dax att ta fram frukost så man kan ladda med energi inför dagen.

                                                      


02.55

Ja då sitter man här, vad ska man göra?? Känner mig ensam..
Är det fler småbarnsmammor som är vakna nu tros??

Mitt i när min sömn var som bäst vaknar jag utav min älskade lille son vill ha mat.
Han har nu sovit i ungefär 4 timmar.
Lilleman somnade på min axel efter att han fått mat. Yes tänkte jag, kanske man kan få sova ett ar timmar till.
Men icke sa nicke, skenet bedrog och Lilleman vaknar. Nu är han helt klarvaken.....

Jaha vad ska man göra nu då. Här sitter jag ensam med mina tända ljus på köksbordet med datorn och Lilleman liggandes i sin vagn. Vad ska jag hitta på???
hm...
Jo nu kom jag på något, jag kan sätta mig och skriva uppdraget så det blir klart för inlämning..

På återseende// lycklig mamma <3


Fredagkväll med babysnack

Varifrån kom all energi???
Ena stunden undrar jag när jag ska få energi, andra stunden undrar jag vart jag får energin ifrån.
Man är ju konstig ibland, eller i vilket fall jag haha, det kom från hjärtat =p
Skämt å sido.

I vilket fall som vaknade jag 06.30. Det var dax att  ta itu med tvätten som bestod utav sjutiioelva miljoner högar.
Efter jag lagt i två maskiner tog jag på Lilleman kläder och tog med Saga på promenad.
Det var riktigt skönt väder ute och när jag kom hem kände jag mig riktigt pigg.
Fredrik fick sov morgon så jag och Lilleman bestämde oss för att ta en tupplur.
Jag somnade till och vaknade utav att någon knackade på dörren. Det var vaktmästaren på Österlenhem som ville komma in i tvättstugan. Det var en rem på torkskåpet som gått sönder och det lukatde bränt gummi.
När det var fixat var det bara att tvätta vidare.

Dagen fortsatte och jag började städa ut julen. Fick passa på när energin låg på max.
Jag strök gardiner, pysslade med ljus och satte upp nya lampor i fönstrena.

Under kvällen kom Petra, Sune och lille Jesper hit. Vi satte oss i soffan och snacka lite.
Det var allt mellan himmel och jord och babysnack därtill.
Alltid skönt att kunna dela erfarenheter och tips mellan varandra.

Inte nog om detta Lilleman är nu 3veckor gammal. Vart tar tiden vägen?
Idag har han börjat snacka lite och tunan går. Roligt när de små krabaterna gör framsteg.
Men tiden går ju alldeles för fort haha


Giv mig energi!!

Vart har all ork och energi tagit vägen??? Hur kan jag få den tillbaka??
Är det jag som är helt konstig eller är det normalt att må som jag gör??
Ärligt talat, jag känner mig helt orkeslös, deprimerad och allmänt borta, Jobbigt men sant.

Inatt har Lilleman sovit riktigt duktigt. Vi la oss kl 23 och Lilleman sov till kl 01 ungefär.
Han fick mat och sen somnade han efter någon timme igen. Nästa gång han vaknade var vid 03.30 och då fick han mat änu en gång, sen somnade han direkt och vakande vid 07.30. Jag gav han mat igen och han somnade sedan till kl 10.30 och då gick vi upp.

Idag har vi inte gjort allt för mycket. Vi har vilat oss en del och varit ute en sväng med vagnen.
Men Burr vad kallt det är ute, men skönt för en själv att få frisk luft.
Nu ikväll ska jag sätta mig ner och plugga och försöka få mina sista uppdrag klart så jag kan göra den muntliga examinationen.

Just nu ligger Lilleman och sover. Får se hur länge han sover innan han vaknar och har sin orolighets period.
Min underbara syster har även skickat mig pengar till en nappflaska från Babyproffsen som ej bildar luft.
Borde vara bra till Lilleman som har så mycket gaser i sin mage, stackarn =(

Nä nu kallar plugget. Ska vara mer aktiv med kameran imorgon så jag kan uppdatera släkten med foton på Lillemannen.
På återseende

05.00

Jag fick sova mellan 01.00- 05.00. Älskar min son som låter oss sova några timmar.
Fast nu under dagarna har han vissa perioder då han är mer gnällig än andra.
Ingenting är bra, vi flyttar han från babygymmet till babysittern, därifrån till famnen osv.
Men ändå kommer han inte riktigt till ro.

Eftersom Lilleman är så glupsk när han äter är det lätt han får magknip.
Han skriker och skriker och är gnällig. Sen när han rapar och fiser så släpper det för en stund sen är han likadan igen.
Jag ska minsann investera i en sådan nappflaska från Babyproffsen som gör att det inte kommer in luft.
Fick råd av min vän Petra som själv har en sådan till sin pojk.
Idag har jag och Lilleman träffat Martina och Petra med son.
Vi gick en promenad i byn med barnvagnarna, sen blev det fika hemma hos Martina.
Det blev ett och annat samtalsämne. Jättetrevligt.
När jag kom hem hade älsklingen lagat mat och tagit handom tvätten, det kan man kalla service.

Vi har även utav Petra köpt en leksak till spjälsängen som spelar musik. Lilleman kan då själv sparka med fötterna eller slå med händerna på denna. =) Den spelar en massa melodier, verkade till och med som att älsklingen tyckte denna var rolig haha.

Nä nu ska jag lägga mig i soffan och ta det lugnt en stund, snart dax för Lilleman att äta.


Babymys

Är det någon mer än jag som njuter av att få ta en dusch,
ta på en nytvättad pyjamas och krypa ner i en nybäddad säng?
Det är riktigt mysigt tycker jag och varför skulle inte min Guldklimp få uppleva något liknande?

Ikväll har Lilleman fått bada med olja, klippt sina naglar, fått nytvättad pyjamas och babymassage.
Nu ligger han i pappas famn och tittar samtidigt som han är så trött och ögonen faller ihop.
Snart är det sovdax, imorgon ska jag och Lilleman träffa Martina, Petra och hennes pojk Jesper.
Vi ska ta en promenad med barnvagnarna och sen blir det fika hemma hos Martina.
Ska bli riktigt trevligt att ses allihopa.

Ikväll ringde även min mamma och Lillemans mormor.
Nästa vecka börjar älsklingen jobba och det är dax för färd till Småland för min och Lillemans del.
Det ska bli roligt att få komma upp igen, samtidigt som det känns jobbigt att lämna älsklingen hemma.
Men det känns som att jag behöver den hjälp jag kan få nu när jag inte riktigt mår så bra.
Hoppas att jag snart ska komma på fötter igen och kunna vara samma glada Kirsi som innan.
Jag älskar mina familjer mer än något annat!! Kan inte ha det bättre, min dröm har gått i uppfyllelse.




Vikten av att må bra!

Igår insåg jag något värdefullt!
Jag var jättetrött och ville bara sova, jag kände att orken inte fanns längre.
Orken som man behöver som nybliven mamma, orken som jag behöver för att göra det bästa för min son och älskling.
Jag satt på soffan, ögonen gick i kors och hade gjort allt för att bara få försvinna för en kort stund.
När jag satt där, kom tankarna "jag vill inte, jag orkar inte, hur ska jag klara detta??"

Efter en stund funderade jag på vad jag egentligen satt och tänkte.
Min son ligger i sin vagn och är ledsen. Men herrejisses, min son ligger och skriker, jag måste ju göra något..
Jag får en jävla anamma och går upp till min son, tar han i famnen.
Lilleman tystnar, han ville ju bara här närheten, känna sin mammas hjärtslag/andetag.

I mitt stilla sinne tänkte jag. Vikten av att må bra är bara sååå viktig!!
Jag mår på sätt och vis bra. Jag har ju min familj jag älskar mer än något annat.
Jag har ju funnit min drömprins, jag har skaffat familjen jag en gång alltid drömt om. Jag kan inte ha det bättre.
Jag har även min egna UNDERBARA familj i Småland. Dom som gör allt för oss, ställer upp i ur och skur.
De som vill skämma bort Lilleman till 100%, klart ni ska få göra det också. Lilleman är minsann ÄLSKAD på många håll och det har han rätt till att vara.

Under eftermiddagen tog jag och klädde på Lilleman, stoppade om han med täcken och filtar och la han i vagnen.
Vi skulle å en promenad till Apoteket för att köpa näsdroppar. Under tiden som vi gick på gatorna kunde jag bara släppa alla dumma tankar jag har i huvudet. Det var bara så skönt att få komma ut, rensa tankarna.
Komma hem och börja om på nytt. Att vara deprimerad, ta hand om sin familj och inte glömma kärleken man har till varandra är en stor krafft man behöver. Vikten av att må bra är verkligen såå viktig.

Kvällen fortsatte i sin takt och jag kände mig ändå ganska pigg till slut.
Natten har även den varit ganska lugn. Lilleman har sovit med 3tim mellanrum. Inte nog med det tog jag Lilleman i morse för att älsklingen skulle kunna få lite sovmorgon. Det behövde han, hoppas att jag ska kunna få vila lite under dagen. Men det ska nog inte vara några problem =)
Nu sover min Lilleman gott i pappas famn och jag ska passa på att göra frukost.
Mer uppdatering ikväll =)

BVC- besök

Någon mer än jag som längtat efter det här 1a besöket på BVC???
Samtidigt som jag varit väldigt nervös för att väga Lilleman. Ororn att han skulle väga för mycket har varit stor hos mig.
Eftersom Lilleman inte vägde särskilt lite då han föddes och att han kräver ganska mycket mat var jag orolig över att vi skulle matat han för mycket.

Kan man mata en bebis för mycket??? Jag vill ju gärna ge Lilleman så mycket mat tills han blir mätt.
Och jag ska erkänna att det får han också. Det är verkligen inte lätt att som nybliven förälder att veta vad de små liven egentligen vill. Tänk att som så liten, oskyldig människa ska förösöka med ett litet skrik beskriva vad det egentligen är man vill. Det är inte lätt att komma till världen!!

Lilleman väger nu 4705g och är hela 56cm lång. Han har även ett huvudomfång på 37.5cm.
Min Lilleman börjar bli stor nu. Men han är ju så liiten i mina ögon ändå och kommer nog alltid vara.

Idag har Lilleman suttit i sin Babysitter för 2a gången. Han ser minsann lika konfunderad ut var gång jag sätter han där i.
Men han tycker nog det gungar skönt. Ser så nöjd ut. Han får bara sitta en liten stund i taget tills han vänjer sig..

Jag pratade även med min underbara familj innan. Ska snart åka upp till Småland igen och bli där ett tag.
Mest för att få träffa släkt och familj mer och dessutom för att koppla av och bara va.
Kommer sakna min Fredrik fruktansvärt mycket, men han är lika välkommen upp som vi andra i vår lilla familj =)
Fårse hur länge jag stannar. Vi kommer bestämma mer sen framöver.

Nä nu är det dax för duschen, sen blir det förhoppningsvis sovdags. Känner mig en aning trött.
Fårse om Lilleman har lättare för att somna inatt. Inte lätt när han är täppt i sin lilla söta, goa lilla näsa.
Men nu har jag utrustat mig med näsdroppar för att underlätta andningen för honom.
MIN ÄLSKADE LILLE VÄN!!! Mamma ÄLSKAR dig såå och det är fler som gör ska du veta.


På resande fot...

har vi varit minsann!!

I måndags runt 14-tiden kom min underbara pappa och hämtade oss.
Vi skulle upp till Småland för att hälsa på minsann. Alla var ju självklart nyfikna på "Lilleman". Han var ju bara 1v och 3dagar gammal. Vår Lilleman, Vi Älskar dig Såå <3
När vi väl var framme bjöds det på god mat och trevligt sällskap. Lilleman var ju självklart i rampljuset hela tiden.
Familjen nästintill "slogs" om vem som skulle hålla han hihi. Ja det är inte lätt.
Vi fick ju julklappar också utav moster. Ett jättefint Babygym, en nalle med speldosa i och ett jättefint påslakanset.
Av mormor och morfar fick Lilleman en massa fina kläder och en jättestor Nalle. TACK så jättemycket!!

Under Tisdagen satt vi hemma hos mamma och pappa. Vi kollade på gamla avsnitt utav Paradise Hotell och detta var det största samtalsämnet under dagen. På kvällen beställde vi Pizza och åt tillsammans. Riktigt mysigt minsann.
På onsdagen och självaste nyårsafton åkte vi till min farmor och farfar. Där fikade vi lite och satt och prata.
Sen åkte vi till min mormor och visade upp Lilleman, hon blev så glad så glad.
Lilleman var så övertrött på kvällen så han fick inte riktigt någon ro.

Under kvällen tittade vi på tv och åt gigantiska räkmackor och drack cider till. Det var även det riktigt mysigt.
Inte nog med detta var Lilleman vaken vid tolvslaget och firade nya året med oss =). Såå söt

På torsdagen hälsade vi på min mormor igen. Lika glad och pigg denna gången. Hon skrattade åt sin pannkaka hon bakat. Den bev en aning misslyckad haha. Men sockerkakan var dessto godare, vi åt upp hela en.
Under kvällen åkte jag och älsklingen till Bambu och åt lite god mat, det behövdes.
Lilleman var hemma hos mormor och morfar och moster sålänge.

Fredagen närmade sig och likaså hemfärden till Skåne igen.
Detta var jobbigt från många håll, jag bröt ihop i min mammas famn. Tråikigt att lämna alla så långt bort och om inte annat för att vi bor så långt bort och att de inte kan träffa Lilleman lika ofta.
Min snälla pappa körde oss hem.

Till min älskade Familj. Var inte ledsna, vi ses snart igen JAG LOVAR
Ni är såå underbara ska ni veta och ställer alltid upp. Saknar er sååå!!!

RSS 2.0